Första veterinärbesöket...

Jag har tyckt att Dagmar kliar sig onormalt mycket bakom öronen ett tag nu, och när jag tittade i öronen var de fulla av brunt "vax". Jag vet ju inte riktigt hur öronen ska se ut när de är friska, men jag har läst att de ska vara "rena" och det tyckte jag inte att man kunde kalla Dagmars öron. Därför ringde jag uppfödaren igår kväll och berättade om hennes beteende och kletet i öronen. Det visade sig att en tik som varit på besök på kenneln hade smittat några av hundarna med öronskabb, och uppfödaren trodde därför att Dagmar också hade fått det. Alltså ringde jag till djursjukhuset det första jag gjorde i morse och hon i receptionen tyckte att vi skulle komma dit, men det fanns inga tider kvar så det fick bli en akuttid. Kul, tänkte jag, nu får vi väl sitta där hela dagen och vänta. Men det gick faktiskt rätt fort. Min morfar som var här på besök skjutsade dit oss och en timme och en kvart senare var vi klara. Men det var ett jobbigt besök för min lilla tuss! Hon tyckte att det var läskigt redan när vi kom in i undersökningsrummet och började pipa lite och tryckte sig mot mig. Men jag och veterinären låtsades som att allt var normalt och hon lugnade ner sig... tills det var dags för undersökning och rengöring av öronen (för det var såklart öronskabb)!! Usch, vad Dagmar pep och skakade och tyckte att det var läskigt! Hon gillade inte alls att få vätska sprutad i öronen. Veterinären fick ut massor med brunt äckelklet, som skulle skickas till labbet för att kolla om det var skabbdjur i det, men det var så mycket parasiter där att man kunde se dem med blotta ögat, så det behövdes inte skickas iväg. Istället fick Dagmar en engångskur med spot-on-lösning, som ska ta död på parasiterna. Jag hoppas verkligen att det hjälper nu bara! Jag tycker så synd om henne när det kliar så fruktansvärt! Och inget kan man göra för att hjälpa till... Öronen är i alla fall rena nu, och Dagmar har somnat av ren utmattning. Det var inget roligt besök det där... Och matte blev en tusenlapp fattigare. That's life som hundägare! :)


Dagmar har badat!

I helgen var jag, Dagmar och min kära kollega Therese till Göteborgsudden. Där hade vi det hur trevligt som helst: sol, vindstilla och alldeles ensamma på klipporna! Dagmar gillade verkligen skogen, för det fanns så himla mycket kul att lukta och smaka på. Vänern var dessutom riktigt badduglig temperaturmässigt och jag bestämde mig för att ta mig ett dopp. Grejen var bara att lilla Dagmar tyckte att det var jättekonstigt att hon bara kunde se mitt huvud helt plötsligt, och kanske trodde hon att jag var i sjönöd och behövde räddas (hur hon nu hade tänkt sig att lyckas med det...). Hur som helst kastade hon sig handlöst ut i vattnet och simmade som en galning ut mot mig. Väl framme pep hon lite, för det var nog lite läskigt det här med vatten ändå. Men sen simmade hon hela vägen in till stranden igen, min duktiga lilla hund. Bildbevis på simkunnigheten nedan (tagen med Thereses mobil kamera, därav den dåliga kvalitén):




Koncentrationssvårigheter...

Jag trodde inte att det skulle vara så svårt att koppla bort hunden en stund då och då. Som nu, till exempel, när hon ligger och sover vid mina fötter (och är ruskigt söt!) och jag försöker skriva min litteraturuppsats. Jag kommer på mina tankar med att vandra iväg från boken och istället funderar jag på ensamhetssträning, inkallningsträning och om hon överhuvudtaget andas (vilket hon såklart gör!). Pratade med min moster igår som sa att jag måste försöka vara mindre "perfekt" och det ligger nog något i det, men det är så förbaskat svårt att ta ett steg ner på ambitionsstegen! Jag vill ju så mycket, och det är väl därför jag inte kan koncentrera mig på annat. Men Carina, jag lovar att försöka tagga ner och bara njuta lite mer!! :)

Det var dagens bikt.

Ikväll ska vi på studentfirande, fast jag och Dagmar går nog bara dit och säger hej en snabbis för det är säkert massor med folk där.

Back to the essay.

Vem hade kunnat ana detta???



Min mamma, som hela tiden motsatt sig mitt beslut att skaffa hund med orden "Jag tänker minsann inte vara hundvakt!", ligger på golvet och gosar med Dagmar. "Ja, du är så go. Ja, du äääär såå gooo!"
Hmpf.. Där ser man! En liten pomeranianvalp kan tydligen göra underverk! :)


Förresten, kolla in detta: http://blogg.expressen.se/karlstad/
Expressen-Ylwa har uppmärksammat Dagmar. Kanske inte finaste bilden på någon av oss, men ändå!

Sola i Karlstad skiner...

... och då stänger matte in Dagmar i en komposthage!


Inte populärt alla gånger! Dagmar vill ut! (Lägg märke till tejpen på gallret. En rad är lite större än de andra och den hittade Dagmar redan första dagen, och där tog hon sig ut minsann min lilla Houdini!)


Grrr.. Jag SKA ut! säger Dagmar och visar upp sina sylvassa gaddar.


Och när inte det funkar lägger hon huvudet på sned och bönar och ber om att bli utsläppt i det fria.



Dagmar 10 veckor


Den här fina musen (ja, det är en mus, även om det inte syns..) har Dagmar fått av sin mormor. Det är definitivt en av favoritleksakerna just nu.


Mums! Tack mormor!


I full färd med att leka med maten. Hennes mamma har inte lärt henne att man inte får det... :)


Däremot har jag lärt henne att sitta så här fint på kommando! Duktig hund jag har va?


Dagmar älskar de fina matskålarna som jag gjort åt henne. Eller, jaaa.. Egentligen bryr hon sig nog inte vad maten serveras ur men JAG tycker att de blev väldigt fina i alla fall!! :)


Close-up på de fina matskålarna och en hårig hundnacke.

Hur orkar man med en "riktig" bebis?

Jag tror aldrig jag har varit så här trött och utpumpad förut. Energin är likamed noll för tillfället och då är det ändå bara en hundvalp jag har skaffat. Min kompis Karin har just fått en liten son och hon, bebisen och karl'n bor för tillfället hos hennes föräldrar för att det är så jobbigt, och jag kan inte annat än säga att jag förstår henne! Det måste ju vara hundra gånger jobbigare att skaffa barn än hund. Och om jag är så här trött.. Ja, vad säger man.
Nu låter jag visst lite negativ känner jag, men det är såklart jätteroligt att äntligen ha fått hem lilla Dagmar och naturligtvis var jag föreberedd på att det skulle vara både jobbigt och uttröttande, men det går aldrig riktigt att föreställa sig exakt hur det kommer att kännas när man är uppe i det. Jag vet att det kommer bli bättre, så det är bara att kämpa på, men slutsatsen man kan dra av detta inlägg är i alla fall att det känns mycket inaktuellt att skaffa barn för min del! :)

/Trötter och Dagmar, som just nu far runt som en toka i lägenheten...

Att det ska vara så svårt...

...att kissa och bajsa utomhus! Dagmar har en förmåga att helt glömma bort att göra sina behov när vi är ute, eftersom det finns så himla mycket andra roliga saker att göra då. Men så fort vi kommer in minns hon vad det var hon skulle göra och vips ligger en liten korv eller en pöl på golvet någonstans. Har läst att det tydligen är ganska vanligt att valpar beter sig så här, men jag hoppas att det går över snart! Fast det funkar bra att kissa ute när jag tar ut henne DIREKT när hon vaknat, men då måste jag i princip lyfta ut henne innan hon riktigt hunnit fatta själv att hon är vaken.
Men, men, jag har ju bara haft henne i sex dagar, så vi får väl ge det lite tid. :)

Måste ju dock skryta lite också: efter tre dagar kunde Dagmar sitta på kommando! Inte illa va? Det är en smart liten tjej jag fått hem.

Ett annat huvudbry för min del har varit maten. Hon ville inte äta uppblött torrfoder efter bara några dagar, men hon åt det gärna torrt när hon fick det som godis. Jag har läst någonstans att det inte är bra för hundar att äta torrt torrfoder, eftersom det sväller i magen, så jag ringde och frågade Uppfödar-Elisabeth hur jag skulle göra. Fick beskedet att det inte är någon fara att ge maten torr, så det har jag gjort nu och det funkar fint. Så det var en lättnad! Nu äter hon duktigt igen.

Hur har det då gått?

Ja, hur har det egentligen gått de första två dagarna.. Faktiskt hur bra som helst! Dagmar är så himla tuff och är helt tillfreds med tillvaron trots att hon befinner sig hos en ny människa, utan mamma och brorsorna. Den största svårigheten hittills är väl det där med rumsrenheten.. Jösses, vad vi springer in och ut hela tiden och ändå hamnar det mesta på golvet här inne! Ute finns så mycket annat intressant att nosa på, så hon passar liksom på att kissa när vi kommit in. Men oj vad beröm hon får när hon gör ifrån sig utomhus, så snart fattar hon nog galoppen. Annars funkar det fint och vi gillar varandra! Jag var lite orolig över matintaget förut, men efter ett samtal med Uppfödar-Elisabeth så förstod jag att även det var som det skulle.
Summa sumarum: Det är helt okej att vara valpägare. Dock lite uttröttande! :)

Tjingeling!
Sara

Bildbevis - hon är min!


Här kommer de utlovade bilderna på nio veckor gamla Dagmar.




Jag och Dagmar på en rastplats utefter vägen. Första koppelpromenaden, som gick hur bra som helst!




Jag, Dagmar och ett par bröst...




Visst är hon söt?! En liten utställningschampion redan tror jag. :)




Liten, men tuff!




Hej kameran!

Nu ni!

Idag har jag hämtat hem lilla Dagmar, som verkligen är ursöt!
Dagen har gått jättebra, förutom lite kräk och kiss i husbilen. (Mamma var mycket orolig för sätena, men det var mest jag som råkade illa ut..) Hon har varit jätteduktig annars! Riktigt kavat liten tjej, som inte sa ett pip på hela vägen. Hon låg lugnt och myste hos mig, och när jag satte på henne koppel för första gången i hennes liv tittade hon bara på mig som för att säga: "Det här var ju inte så skönt, men om du vill att jag ska ha den där grejen runt halsen så får jag väl ha det då.". Sen gick vi på promenad. Och jag som oroade mig för att det skulle bli för mycket att prova koppel direkt! Tji fick jag.
Nu ligger Dagmar på golvet här en bit bort och sover som en stock. Ska snart väcka henne och gå på kvällspromenad innan det är dags för sängen. Det har jag hört att man måste när man är hundägare. :)

Bilder kommer imorgon, för de har min kära far i sin kamera!

God natt!

Sara och Dagmar

RSS 2.0