Rallylydnad verkar kul!

I tisdags kväll hade vi vårt första rallylydnadspass. När jag kom dit visste jag knapp var sporten innebär, och egentligen var jag väl inte så jättemycket klokare efteråt heller. :) MEN, det verkar superkul och det gick sååå bra! Det viktigaste i rallylydnad är fotgående och kontakt och jag måste säga att Dagmar gick jättefint! Instruktören, som för övrigt verkade superbra, berömde oss massor, så det var inte bara jag som tyckte det gick bra. Det känns så skönt att vi har tagit oss ur den hemska svackan vi hade för någon månad sedan. Då funkade ingenting, Dagmar bara sket i mig och jag blev bara irriterad. Sen började vi med klickerträningen och nu är det precis som innan svackan. Underbart!!!

Förresten, på måndag ska vi titta på en pomeranian åt Anna. Spännande! Han är rätt gammal dock, 7 år! Men det kan ju vara värt att ta en titt på vovven iaf.

Varför jag diggar klickerträning:

* man slipper leta efter fel hela tiden och kan koncentrera sig på det hunden gör rätt, vilket gör att man som tränare får en hundra gånger roligare upplevelse vid träning
* eftersom jag som tränare är mer positiv blir även hunden gladare och mer arbetsvillig
* klickerträning aktiverar belöningscentrat i hjärnan hos hunden vilket gör att hela kroppen fylls av endorfiner
* tränar man klicker på riktigt så låter man hunden själv räkna ut vad den ska göra vilket ger den extra mycket stimulans och aktivering, vilket så klart gör den extra trött efteråt :)

Skulle kunna göra listan hur lång som helst egentligen, men det ovan är de främsta skälen till varför jag nu har gått över till klickerträning. Det har verkligen gjort att både jag och Dagmar har roligre när vi tränar!


På tisdag börjar kursen i rallylydnad. Håll tummarna.


Pomeranianspecialen 2009

Idag åkte jag, Anna och Dagmar till Västerås för att titta på 94 pommar som ställdes ut i pom-specialen. Utställningen var utomhus och först regnade det och var riktigt ruskigt, men på eftermiddagen tittade solen fram och det var faktiskt riktigt trevligt att sitta där och titta på alla hundar. Men framför allt var det oerhört bra träning för Dagmar, som så klart blev alldeles tokig av alla hundar! :) Efter ett tag lugnade hon dock ner sig och lade sig faktiskt för att sova! Ett stort framsteg för min lilla älskling, som aldrig tidigare har lyckats slappna av i närheten av andra hundar. Förutom på dagis då, men där är hon ju van nu för tiden... Så allt som allt så blev dagen riktigt lyckad. Det var dessutom trevligt att träffa Faster Karin och Farbror Ralf med hundarna Zallie och Emma också!

När vi kom hem till Karlstad igen gick jag ut på en träningspromenad med Dagmar. Jag hade långlina på henne och det gick verkligen superbra idag!! Jag var sååå stolt och nöjd!! Härligt.
Nu ska vi springa över till Anna för att se på tv.

Idag blir det skoj!

För vi ska åka hem till min gymnasiekompis Madelen och träffa hennes goa barn, Ebba och Mira. Jag och Dagmar träffade Madde och Ebba förra sommaren och Ebba blev tydligen alldeles förälskad i Dagmar och pratar fortfarande om henne. Så igår bestämde jag och Madde att vi skulle komma förbi en sväng idag. Så det blir nog massor med lek skulle jag tro! Ska bli mysigt. Hoppas bara Dagmar håller sig någorlunda lugn. Hon älskar ju barn och kan bli väldigt uppspelt! :s

Uppdatering

Jag är nyss hemkommen från Dublin där jag var i en vecka med två kompisar. Under tiden fick Dagmar bo hos Moster Anna, som tog hand om henne på ett exemplariskt sätt. Hon blev dock oerhört glad att se sin matte när jag äntligen kom för att hämta henne! :) Tur det...

Tyvärr blev det inte någon agilitykurs, trots allt. Vi fick ett mail från instruktören där det stod att några anmälda var oroliga för att deras hundar inte var tillräckligt lydiga och att hennes grundregel var att hundarna inte under några omständigheter får springa fram till de andra hundarna. Emma bangade direkt när hon läste detta och jag måste säga att även jag kände att det inte kändes som att vi skulle klara de kraven. Sen tyckte jag att mailet var så Gestapo-skrivet, så jag kände att jag inte ville gå den. Jag kan ju aldrig garantera att min hund inte springer fram liksom. Det finns det ju ingen som kan. Hur som helst så mailade vi och tackade nej till platsen, och igår anmälde jag och Emma oss till en kurs i rallylydnad istället. Har egentligen ingen större kunskap om vad det innebär, men det ska bli kul att gå en kurs i alla fall. Den börjar om två veckor! Tills dess ska vi klickerträna hej vilt. Det ger verkligen enastående resultat! Emma har haft enorma problem med Kaspers kontakt. Han har varit helt låst vid Dagmar, till exempel. Nu har hon klickat i ca en vecka och igår när vi var på brukshundsklubben så funkade det superbra trots att Dagmar löper!! Det är så roligt när man hittar en träningsform som både man själv och hunden gillar. Båda parter blir gladare och mer samarbetsvilliga genom klickerträning. Det är min erfarenhet "so far".


Klicker, skotträdsla och kurs

På Valborgsmässoafton var jag och Dagmar och några av mina kompisar i Mariebergsskogen och tittade på brasan. Det var hur mysigt som helst TILLS de började skjuta raketer! Jag har aldrig någonsin sett en så rädd hund förut. Jag höll i henne för bara livet, men hon kastade sig omkring i famnen på mig och bara gallskrek. Det var fruktansvärt. Jag kunde inte göra någonting för att lugna henne. Jag bara höll i henne och gick lugnt därifrån, men inombords mådde jag också skit. Usch, vad hemskt det var. Vi fick gå hem direkt, för hon var så stressad och orolig och jag fick bära henne hela vägen hem för att hon var så rädd. När vi kom hem till Tobias lugnade hon ner sig och jag hoppades att den här upplevelsen inte skulle göra henne rädd för alla höga ljud, men dagen därpå passerade vi första-maj-paraden som hade stora trummor med sig och Dagmar blev alldeles utom sig igen. Så nu är jag rädd att hon är skotträdd på riktigt. Vi får börja försöka träna bort det.

Och det leder mig in på nästa ämne: klicker. Jag har kört klickerträning i några veckor nu och vilken skillnad det har gjort! Jag har plötsligt en hund som frivilligt erbjuder kontakt och som lyder med glädje (åtminstone för det mesta!). Hundmöten går finfint, inkallningen funkar hundra gånger bättre även om jag fortfarande kör med långlina på för att inte riskera något... Än har vi ju inte fått 100 % koll på hur klickern kan användas på bästa möjliga sätt, men om det ger så här bra resultat när man inte har full koll så undrar jag vilket superteam vi kommer bli sen?! :) Känns så roligt att vi båda har hittat tillbaka till den tränings- och samarbetsglädje vi hade i början.

Och roligare än så här ska det faktiskt bli: vi har kommit med på agilitykursen!! Den börjar redan på tisdag, men jag är tyvärr i Dublin då så vi kommer missa första tillfället. Emma och Kasper är också anmälda, men jag vet inte om de har fått någon bekräftelse än. Hoppas, hoppas!! Det ska bli så himla kul!

RSS 2.0