Min hund Dagmar

Men, tänker du kanske nu, hundar ska veta sin plats! De blir odrägliga om man inte straffar när de gör fel!

Återigen, FEL. Hundar gör ingenting som inte lönar sig. De lyder oss inte för att de älskar oss, utan för att det lönar sig. Om du tränar din hund med korrigeringar så lyder den dig för att den vet att den kommer straffas om den inte gör det. Alltså lönar det sig att lyda. Om du tränar med positiv förstärkning lyder den dig för att den vet att den kommer bli belönad för det. Alltså lönar det sig. Med andra ord finns det inget behov av att korrigera och straffa, eftersom man istället genom positiv förstärkning kan lära hunden vad den får göra och den kommer då välja det istället och blir därmed inte ett dugg odräglig.

Det finns massa bra anledningar till varför vi klickertränare inte straffar våra hundar. Jag kommer diskutera några av dem här:

1. Korrigeringsbaserade metoder gör hunden passiv. En hund som straffas för att den gör fel vågar inte ta initiativ till att testa nya saker. Visst, många hundägare föredrar faktiskt att ha en hund som inte rör en fena annat än på order från matte/husse, men hur kul är det egentligen att ha en sån hund? Jag vill ha en aktiv hund, som erbjuder massa beteenden eftersom det är så mycket lättare att lära den nya saker på det viset! Och om man tänker använda sin hund till tex jakt eller spår så kommer detta vara mycket negativt!

2. Korrigeringar kan leda till sjukdom. Använder man mycket aversiver (obehag) i sin träning kan hunden bli stressad, vilket i sin tur kan leda till att hunden blir allergisk tex. Jämför med att du har en fruktansvärd chef - sånt leder ofta till mer sjukfrånvaro!

3. Aversiver är inte kul! Och hur roligt tror du att hunden tycker det är att träna med dig om du bara straffar hela tiden? Det är dessutom väldigt tråkigt att som tränare bara leta fel jämt. Man blir både en gladare och bättre hundtränare om man istället letar rätt! Jämför med att tänka negativa tanker eller positiva tankar - vad gör dig gladast?

4. Aversiver påverkar hundens tillit till dig. Om jag skulle ge dig en käftsmäll (om än väldigt lätt!) varje gång jag tyckte du gjorde fel, skulle du lita på mig då? Troligtvis inte...

5. Det är svårt att vara exakt när man korrigerar. Hunden kommer pröva andra saker för att slippa obehaget och då måste du korrigera bort dem också, en i taget, tills hunden väljer rätt sak. Jämför med att istället vänta in rätt beteende och direkt tala om att "där gjorde du rätt!".

6. Straff- vs. belöningscentrat. I våra hjärnor, både våra och hundarnas, finns två olika centran för straff och belöning. När vi upplever något obehagligt (aversiver) stimuleras straffcentrat och vi känner oss sura, irriterade eller kanske rent av rädd. När belöningscentrat aktiveras blir vi glada och tillfredsställda. Tyvärr är det så att straffcentrat är dominant, vilket gör att metoder som går ut på att korrigera mycket blir ineffektiva, eftersom belöningarna inte får någon effekt. Hunden jobbar helt enkelt bara arslet av sig för att undvika straff, men klarar inte av att fokusera på belöningen när den gör rätt. Jämför med när du får 10 komplimanger, men en person säger något negativt. Vad minns du och fokuserar på? Det är samma för hundarna.

Dessutom är det så att ju mer straffcentrat stimuleras, desto "mer" känner man. Föreställ dig en dag då ALLT gått åt skogen. Du kom för sent till jobbet, kaffemaskinen var trasig, din chef skällde på dig, bilen fick punka på vägen hem och när du äntligen kommer hem har dina barn orsakat ett smärre katastrofområde i din nystädade lägenhet. Vad händer? Jo, du exploderar! Vad hade hänt om dagen hade varit perfekt, tror du? Förmodligen hade du suckat och snällt bett snorungarna städa upp efter sig. På samma sätt påverkas hundar. Många hundar har problem med hundmöten och dessa utvecklar ofta värre och värre beteenden. Varför? För att de blir bestraffade för sina ufall, vilket bara förstärker obehaget de upplever vid ett hundmöte! Till slut är hundmöten förknippade med så mycket negativa känslor att hunden exploderar när den möter en artsfrände. Och allt detta för att man korrigerat beteendet från början...

7. Hunden blir passiv - eller svarar upp. De flesta hundar "can only take so much", så att säga. En del hundar är "hårdare" än andra och tål mer innan de blir passiva, medans andra blir det direkt. Några hundar pekar finger åt hundföraren om den blir dåligt behandlat (min egen är en sådan) - varför ska jag jobba med dig när du behandlar mig så här, tycks de tänka. Ett fåtal hundar blir arga och aggressiva. Oavsett vilken initial reaktion du får är det troligt att det finns en gräns för hur mycket din hund accepterar och när den gränsen är nådd kommer den svara den med samma medicin. Den kommer bli aggressiv gentemot dig. När straffcentrat stimuleras blir man nämligen antingen 1. rädd eller 2. arg.

Det blev ett långt inlägg, men ett viktigt sådant anser jag själv. :) Ska avsluta med några ord från boken "Klickerträning för din hund":

"Vi är inte klickertränare för att vara snälla med hundarna, utan för att det är effektivt. Så om du efter att ha läst den här boken väljer att fortsätta använda aversiv kontroll som utgångspunkt i din träning har vi gjort en svag skrivarinsats."