Min hund Dagmar

Usch vad jag är förkyld. Jag hostar som en galning och snörvlar mellan hostningarna. Idag är jag hemma från jobbet, och jag har kommit på att det är svårt att vara hundägare när man är sjuk. Jag kan ju inte gå ut med henne, för om jag rör mig så hostar jag ihjäl mig. Men man kan ju vara glad att det är en liten pomeranian man har, och inte en tollare eller border collie eller nåt annat krävande. För Dagmar funkar det fint att bara bli utsläppt i trädgården så hon får härja lite och senare idag ska grannen Sofie ta ut henne på en liten runda, så det går nog bra det här.

Nu har jag anmält mig till en valpkurs i Kristinehamn också. Den drar igång 20 oktober och det ska verkligen bli kul! Längtar efter att få lära mig massa nytt och få lite tips och goda råd.
Men det är om några veckor det. Nu ska jag sätta på en film och kurera mig i soffan medan Daggisen sover på golvet bredvid.

Är visst inte så bra på det här med att uppdatera bloggen... Men å andra sidan har jag inte direkt något intressant att skriva om heller för det mesta. Idag har jag dock lite uppdateringsmaterial att förgylla er vardag med!

I tisdags var vi på återbesök hos veterinären och, tack och lov, vi är äntligen av med skabben! Det behövdes bara fyra veterinärbesök... Men kändes väldigt skönt att höra att öronen ser helt rena ut nu iaf. Stackars Dagmar kan äntligen leva ett kli-fritt liv.

När vi ändå pratar hälsa kan jag tillägga att nu är det tandbyte på G här. Snart har hon två rader tänder, men valptänderna sitter väldigt löst så jag hoppas de lossnar snart. Men det får nog bli ett telefonsamtal till expertfaster Karin för att få lite råd. Jag vill ju inte vänta för länge så att de nya tänderna blir sneda. Sånt där är så svårt, när man aldrig haft hund tidigare. Man vet ju helt enkelt inte hur det ska se ut, eller vara.

Sist jag skrev praktiskt taget lovade jag ju att jag skulle ha en rumsren hund nästa gång jag skrev. Hur har det då gått med det.. Nja, man kan väl säga som så att det är en av anledningarna till den dåliga uppdateringen den sista tiden. Jag har helt enkelt väntat på att jag ska kunna skriva att: "Nu är Dagmar rumsren!". Men, den som väntar på något gott... I Särna var hon, som väntat, helt rumsren. Vi var också en kort sväng i Falun och även där gick det väldigt bra, även om hon kissade på Sebastians dörr/dörrmatta en gång (misstänker att hon stått vid dörren och påkallat uppmärksamhet ett tag men inte fått nån och att hon då kissade så nära utomhus hon kunde. Mitt fel med andra ord.), men så kom vi hem till mina föräldrars hus och där är hon låååångt ifrån rumsren. Hemma hos mig har det bara skett en olycka, för där går hon fram till trappan som leder ner till ytterdörren när det är dags, men hos mina föräldrar fungerar det inte alls. Så därför känner jag att det är en överdrift att säga att jag har lyckats med detta...

Något jag däremot har lyckats med är att lära Dagmar en hel del annat. Hon är riktigt duktig på "ligg", "kom" och numera också "stanna". "Sitt" kan hon så klart också, men hon har fortfarande en tendens att lägga sig ner efter ett tag. Så det tränar vi på nu och även att stabilisera övriga kommandon mer, så att hon ligger kvar tills jag säger att hon får resa sig osv. Men hon är riktigt duktig redan faktiskt.

För övrigt har jag haft mitt första hundfria dygn sedan jag fick Dagmar. Syster Anna tog med henne på en minisemester till Töcksfors över en natt, och jag tänkte: "Härligt att kunna sova lite längre innan jobbet!". Men, jag har tydligen blivit så van att ha hund att min biologiska klocka inte alls tyckte att jag skulle få sova en halvtimme extra... Dessutom gick jag hela dagen och tänkte: "Men Gud, jag har glömt Dagmar!". Så kan det gå. Tänk vad man vänjer sig snabbt.

Oj, blev ett långt inlägg det här... Men ni får se det som kompensation för det långa uppehållet. :)

Måste bara berätta om två stora framsteg som Dagmar gjort den senaste tiden. För det första så har hon ända sen jag fick hem henne varit ursinnig på dammsugaren när jag dammsugit. Hon har sprungit efter munstycket och skällt som besatt, vilket har varit jättejobbigt. Eftersom jag bor ensam med henne har jag haft svårt att träna bort det här beteendet, men så en dag var vi hemma hos mamma, pappa och syster Anna när de städade. Då bad jag Anna att bara fortsätta dammsuga som vanligt, vad Dagmar än gjorde och så ställde jag med bredvid med godis i handen och så fort Dagmar gjorde en ansats att flyga på dammsugaren sa jag "ah-ah" mycket bestämt. Lyssnade hon fick godis och beröm. Så där höll jag på i kanske två minuter, sen var det som en helt annan hund som stod framför mig: tyst och stilla iakttog hon Anna när hon dammsög! Helt fantastiskt skönt. Blev så stolt! En vecka senare kom det ultimata testet - jag skulle dammsuga själv här hemma. Hon började lite som hon brukar, men nu räckte det med att jag sa "ah-ah" så gav hon sig, och efter några upprepningar av detta så stod hon tyst och stilla och tittade på. Och jag som varit rädd att hon var en av alla för-evigt-dammsugar-hatande hundar! Så lätt fixat var det. :)
Framsteg nummer två är att vi har haft hela två rumsrena dagar!! Känns så otroligt skönt! Äntligen liksom.
Idag åker jag och Dagmar upp till stugan i Särna och när vi var där sist så fattade hon kissa-och-bajsa-ute-galoppen eftersom dörren leder direkt ut till gräsmattan. Här hemma är det ju massa krångliga trappor och så. Så nu hoppas jag på att jag ska lyckas befästa rumsrenheten ordentligt i stugan och att det håller i sig när vi kommer tillbaka! Håll tummarna för oss.