Min hund Dagmar

... när något som man jobbar mycket med blir bättre! Dagmar hatade alltid att klippa klorna tills jag köpte en ny tång. Efter det har det gått hundra gånger bättre, men de senaste veckorna har hon börjat krångla igen. Fast verkligen inte alls lika mycket som förut, utan hon bara försöker slingra sig lite. Innan tångbytet blev hon så arg att hon högg efter mig och en gång fick hon tag i mitt lillfinger. Iaf, idag klippte jag klorna på henne och hon låg helt avslappnad på rygg i mitt knä och sa inte ett pip. Rörde sig inte heller en millimeter! Åh, vad glad jag blev! Hoppas det håller i sig nu bara...

Men så finns det ju gånger då man nästan börjar grina av uppgivenhet också. Förra kurstillfället var nästan så. Jag tror att både jag och Dagmar hade en dålig dag, för jag hade jobbat morgonpasset på jobbet och var supertrött och Dagmar kändes inte alls fokuserad och arbetsvillig. Men det kan ju också ha varit så att jag överförde min negativa känsla (för jag var grymt irriterad!) på henne och att det var därför hon inte tyckte det var kul att jobba med mig. Jag försökte verkligen att dölja det i början, men hundar är ju så bra på att läsa av oss människor så hon märkte säkert det. Hur som helst så slutade det med att vi bara satt och tittade på de andra hundarna, för jag var så frustrerad över att inget funkade att det inte var läge att träna. Min irritation förstörde bara för oss båda och jag ville inte att Dagmar skulle få en negativ inställning till träning så därför blev det lite passivitetsträning istället, vilket också är väldigt nyttigt. Tyvärr satt den uppgivna känslan kvar hela helgen och jag fick för mig att jag lika gärna kunde sluta träna henne, för hon skulle aldrig bli lydig ändå. Typiskt mig. En enda motgång och så har jag glömt bort att Dagmar i vanliga fall alltid är jätteduktig och arbetsglad. :) Nu har jag iaf återhämtat mig och jag har haft henne lös på flera promenader och det har gått superbra. Nyss hade vi ett läxträningspass som också gick finfint, så nu är jag peppad inför nästa kurstillfälle på torsdag! Dessvärre ska jag jobba morgon då också, så risken finns att jag är lika trött.. Men då ska iaf Johanna med, så hon kan få köra hårt istället. :)

I söndags åkte vi hem från stugan i Särna och kom tillbaka till ett Karlstad med yttepyttelite snö på backen. Idag är det nästan 3 plusgrader, så det lilla försvinner nog snart om det inte fryser på. Det ska det ju iofs göra enligt väderleksrapporten, men man vet ju aldrig.

I alla fall så fick vi besök av min gamla Dublin/Afrika-reskamrat Johanna. Var superroligt att träffa henne igen! Det var ett tag sen nu, trots att vi bor i samma stad. Nåja, så blir det ibland. Dagmar älskade iaf Johanna! Oftast bryr hon sig inte så mycket om främlingar, utan bara om oss i närmaste flocken, men Johanna är en riktig hundmänniska som hon blev störtförälskad i. De lekte och busade så Dagmar blev alldeles utmattad. Skönt! :)

Idag har vi varit ute i den lilla skogen bakom huset och tränat lite inkallning, kontakt, stanna och stanna kvar. Det har blivit väldigt lite träning den senaste tiden, tyvärr. Får väl erkänna att jag blivit lite slapp och slö sen jag slutade jobba i början på december och sen valpkursen tog slut. Men igår anmälde jag oss till fortsättningskursen som heter Vardagslydnad 1 och den börjar 15e januari. Det ska bli jätteroligt! Jag tror dock att det kommer vara lite för lätt för Dagmar och mig, men kursledar-Malin har sagt att hon ska försöka ge oss utmaningar som är mer krävande, tex att vi tränar Dagmar lös. Så det ska bli superkul att komma igång igen.

Ikväll ska vi ta en rejäl promenad in till stan. Tänkte låna syrrans lägenhet (som ligger ca 3 minuter från jobbet) eftersom jag börjar jobba imorrn. Då får jag iaf sova en halvtimme längre än när jag sover hemma! :) Man får inte vara dum!

Jaha, då var 2008 över och 2009 här. Gårdagskvällen gick ganska bra, ur hundsynpunkt. Dagmar blev rejält rädd när hon både såg och hörde raketerna, men jag och Anna bara ignorerade och stod lugnt och tittade på himlen och efter en liten stund lugnade hon ner sig. Dock fortsatte hon att vara lite skeptisk, vilket märktes genom att hon tackade nej till godis, något som aldrig hänt förut! Hon är ju en riktig godisgris. Hon ville heller inte gå ut på gården för kvällskissning, utan nöjde sig med att glatt hoppa ut på förstukvisten, men matte var stenhård och till slut pinkade hon ändå. Sen sov hon lugnt hela natten, så jag tror inte att nyårssmällarna lämnade några större men efter sig. Hoppas det iaf!!

Idag blir det fjällvandring och besök hos släktingar på fäboden!