Resa!

Ikväll åker jag till Riga med min syster och hennes kompis Kornelia. Lilla Dagmar får inte följa med så klart, utan hon ska vara hos en agilitykompis till mig och hennes mopsar. Dagmar och Saga går kursen tillsammans och leker jättebra med varandra, och Stig, gammelmopsen, verkar också gilla Daggisen. Malin, min kompis, är jättebra med hundarna och jag känner mig faktiskt väldigt trygg med att lämna Dagmar hos henne. Är dock lite nervös att hon ska vara jobbig att ha och göra med... Hon är ju väldigt stressad och så. Men vi var hemma hos Malin förra veckan i några timmar och då funkade det finfint: de lekte en stund, sen gick de och lade sig på varsitt håll och tuggade på ben eller sov. Dagmar struntade till och med i att jag gick ut genom ytterdörren! Jag fick gå in igen och lyfta upp henne för att få med henne. :) Det är väl ett gott betyg om något? :)
Det är dock alltid jobbigt att åka ifrån sin lilla älskling, men, som sagt, jag känner mig trygg att lämna henne där.

Och jag hoppas att både hon och jag får en supertrevlig semester! Jag kommer hem mitt i natten på måndag.

Ha det så bra här hemma!

Bildbevis!



Inshejpat "sitt fint". Kan dock tänkas att jag lägger lite krut på att shejpa fram högre tassar... Om jag orkar. :)
Har inte lagt något kommando på detta än, utan det är ett frivilligt beteende. Nu vill jag ha förslag på vad jag kan ha som kommando! Jag vill inte ha "sitt fint", utan något roligare! Tex en fråga eller något sånt... Lämna en kommentar med ditt förslag vettja!


Sammanfattning av tankar kring shaping

Kursen hos Fanny och Thomas på Klickerklok var verkligen jättegivande och jag lärde mig mycket nytt. Själva grejen "shaping" hade jag ju rätt bra koll på, men det var mycket annat runt kring som jag inte visste eller tänkte på. Bland det första jag lärde mig var att jag har rätt dåliga mekaniska färdigheter. Jag är helt enkelt inte så bra på att ha koll på mina händer och snabbt klicka och snabbt vara framme med godis. Jag fumlar en hel del när det gäller detta. Sen en annan viktig grej är belöningsplaceringen. Jag har hittills alltid belönat rakt framifrån eller kastat på golvet, men om man belönar hunden i rätt position så blir ju det hela mycket tydligare. Tex, om man lär hunden att frysa nosen mot höften, så ger man godisen vid höften. Då blir det mycket tydligare för hunden.
Sedan har jag insett att det är viktigt att tänka i förkunskaper - vad kan hunden och/eller jag sedan tidigare som kan vara bra för det nya momentet? Som idag när jag shapade fram "sitt fint" så är ju en förkunskap att Dagmar har ett frivilligt "sitt" och även att hon kan "vinka". Jag lärde mig också att man kan börja lära in ett nytt moment i en annan position än hunden ska ha när momenten är färdigshejpat. Man kan alltså börja i ligg när man ska lära in tex "nos mot tass", för då blir det enklare för hunden när den sedan står upp.
Jag insåg också värdet av att integrera lek i shapingträningen. Vi körde 3-4 belöningar och sedan lek i några sekunder, sedan 3-4 belöningar igen. Och korta pass - 3 minuters träning (inkl. lekpauser) och sedan en längre paus, då man dessutom utvärderade passet och planerade inför nästa. Detta var oerhört effektivt!!
Men det allra bästa jag lärde mig på kursen var nog ändå "omvänd lockning". Detta använder man sig av när beteendet är framshejpat, men man vill lära hunden att fortsätta beteendet en längre stund. Man har då godis i handen och så länge hunden gör rätt så håller man handen öppen så att hunden kan se godiset. Bryter den beteendet stänger man handen illa kvickt. Så länge hunden gör rätt så ger man den godis ur den öppna handen med jämna mellanrum. Detta var supereffektivt och Dagmar fattade poängen direkt! Jag använde det förut när jag shejpade fram "sitt fint".

Jag lärde mig mycket mer än detta, men blogginlägg ska ju vara korta sägs det och det här är redan alldeles för långt för att någon ska orka läsa igenom det. Men, jag skriver faktiskt mest här för min egen skull. Stort tack dock till er trogna läsare där ute! :)


Så här gjorde jag:

* Jag väntade tills Dagmar erbjöd ett frivilligt sitt. Det klickade jag och belönade för några gånger.
* Sedan väntade jag tills Dagmar lyfte en tass - då klickade jag. Upprepade detta kanske två gånger.
* Nästa steg var att få henne att lyfta två tassar, vilket hon snabbt gjorde genom att göra små miniminihopp då framtassarna i princip bara lättade från marken. Det gällde att vara snabb, men jag lyckades riktigt bra med timingen.
* Efter det var det dags att låta henne lyfta tassarna högre upp. Jag slutade klicka för de små minihoppen och då blev hon frustrerad och visade ännu tydligare att "titta, jag gör ju rätt!". Då fick hon så klart belöning!
* Jag fortsatte på det här sättet tills hon satt rak i ryggen med tassarna framför bröstkorgen. Då började jag med omvänd lockning, för att lära henne att hålla den positionen och det förstod hon direkt. (Ska förklara vad omvänd lockning är i nästa inlägg.)
* Nu kvarstår att verkligen få henne att sitta kvar så en längre stund och att lägga på ett kommando, men det gör vi någon annan dag. :)

Ska försöka ta ett kort på henne när hon sitter fint någon annan gång. Det är svårt när man är själv.

Vi lyckades!!

Jag har lyckats shejpa in ett "sitt fint" idag på lunchrasten! Jag är överlycklig! Hon kan - och framförallt JAG KAN!!
Det är så roligt när man går kurs och saker och ting faller på plats och så plötsligt funkar det!

Är på jobbet nu, så jag uppdaterar senare med mer info om hur jag gick till väga. Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig. :)

/En glad Sara


P.s Kolla in det här.

Trötta!

Nyss hemkomna från shapingkursen hos Klickerklok utanför Örebro. Båda två är totalt utmattade och trötta i huvudet, men vi har lärt oss massor! Mest jag kanske, för vi har väl inte riktigt shapat fram något färdigt beteende än, men vi har påbörjat flera. Jag har dock fått oehört mycket nya kunskaper som gör att jag lättare kan se hur jag ska lägga upp träningen och vad jag har gjort fel tidigare. Så jag hoppas att shapingen kommer gå lättare i framtiden. :)

När jag orkar ska jag sammanfatta kursen och vad jag lärt mig. Mest för min egen skull, så jag ser det svart på vitt. Men nu är det först mat som gäller, sedan en tidig kväll. Vi bodde på vandrarhem igår natt och jag sov ingenting! Är dödstrött, och imorgon börjar jag jobba kl 04.00. Jippie.

Hundträff och kanotdag

Nu är vi nyss hemkomna från en fantastisk dag på älven. Jag och fem andra tjejer bestämde oss för att hyra kanoter och tillbringa dagen på vattnet. Dagmar fick efter moget övervägande följa med. Jag var jättenervös för att hon skulle tycka att det var läskigt och bli rädd, men hon var hur cool som helst och verkligen njöt av färden! På vägen uppströms i början satt hon bara stilla i kanoten och jag började tro att hon inte tyckte om det, men så plötsligt klättrade hon upp och ställde sig med framtassarna över kanotkanten och stod där och kollade sig omkring. Och självklart hade hon flytväst på sig, annars hade hon inte fått vara med! Vi hade det iaf hur bra som helst, båda två. Och nu är vi båda två dödströtta. Dagmar har lagt sig på en filt som låg i en hög i soffan och sover som en stock. Min kropp är alldels öm (undrar hur det känns imorrn?!?) och jag skulle egentligen också vilja lägga mig och sova. Men det ska diskas och plockas i ordning här och så ska man väl äta något idag också antar jag. Så sömn får det bli först ikväll. :)



I lördags hade vi vår hundträff - och den blev superlyckad! Jag tror att nästan alla frågade om vi skulle ha någon mer träff och vi bestämde att vi ska det, fast den kommer nog inte bli lika uppstyrd. I lördags höll jag i klickerintroduktion och rallylydnadsintroduktion och min kompis Linnéa, som är veterinärstudent, höll föredrag om virus och vaccinationer. Efter allt detta var det fri lek för vovvarna, de små för sig och de stora för sig. Men tror ni jag höll på att dö när sheltien Teja (Dagmars bästis) sätter full fart rakt mot de stora hundarna - och Dagmar följer så klart efter. Eller, egentligen höll jag på att dö först när en bernen sennen började jaga Dagmar. DÅ hade jag j*vligt hög puls kan jag säga! Men som tur är så är hon ju mycket kvickare än de stora hundarna, så bamsehunden hann aldrig i kapp. Pju. Det hade kunnat gå riktigt illa!!! Men efter det höll Teja och Dagmar sig i närheten av oss och de två mopsarna Stig och Saga. Saga går på agilityn och Dagmar leker väldigt bra med henne också.

Imorrn är det äntligen dags för shapingkursen hos Klickerklok. Det ska bli grymt spännande! Det är två heldagar, så vi åker tidigt imorrn bitti och sen sover vi på vandrarhemmet på Boda Borg i Karlskoga. Vi kommer hem på onsdag kväll, förmodligen svintrötta och fullpumpade med ny kunskap!

Ska förresten försöka få tag på bilder från hundträffen och ladda upp så fort jag får dem. Kanotbilder bjuder jag på nedan! 

Alla bilder av Elinor Hägg


Vad det är trist när...

...man inte känner att man har tid att träna! Och när tiden går alldeles för fort! Imorgon är det dags för agilitykurs igen och tror ni jag har tränat nåt på "läxan"? Nix. Det har inte hunnits med bland bröllop, jobb, städning och matlagning. Läxan som jag och Dagmar skulle tränat på är kontaktfält. Vi kör metoden "två av - två på", vilket innebär att man lär hunden att stanna med frambenen på gräset och bakbenen på balansbommen/A-hindret/etc. Detta görs med hjälp av target, vilket ju Dagmar kan sedan tidigare. Tack vare det så har kontaktfälten gått ganska bra ändå, men ibland blir hon så ivrig så hon bara hoppar ner från kontaktfältet på targeten för att få sin godis. Så vi måste se till att förstärka enbart när hon står kvar med bakbenen på hindret, vilket är rätt svårt för det händer att jag i min iver klickar när hon söker sig ner mot targeten, för jag tror att hon har tänkt stanna. Dagmar tänker dock hoppa ner och har jag redan hunnit klicka innan det så är det ju bara att ge belöning.. Det är sjukt svårt det här med tajming!
Vi fick också i läxa att träna på säcken. Säcken är en tunnel som man inte ser igenom, utan hunden måste trycka sig ut själv under "tyget". Det är riktigt tungt, så för en liten flicksnärta som Dagmar är det inte helt lätt. Hon väger ju 2,2 kg så hon kommer verkligen få jobba för att ta sig igenom. Men nu har vi börjat att träna genom att en annan person håller upp säcken i slutet så att man ser ljuset. Sedan minskar vi hålet successivt. Förra veckan kom vi så långt att Dagmar fick tyget lite på ryggen när hon sprang ut genom öppningen. Det gick bra, men vi får nog ta det riktigt långsamt så att hon inte blir rädd.
Vi får väl se om jag tar mig ut till klubben för ett litet pass senare idag.

Och hörrni alla Karlstadshundägare: Kom igen och anmäl er till hundträffen! Det blir kul!!!

Här kommer en liten bildkavalkad:


Belöning med tennisboll på snöre


Hopp! (Och jag ursäktar min klädsel med att det är hundkurs.)


Spana in den landningen va!!


Slalom, baby, slalom!


Säcken...


... och kontaktfält.


Hundträff - kom kom kom!


RSS 2.0