Min hund Dagmar

Ja herre gud, att jag inte ströp henne där och då! Har nog aldrig varit så ilsk på henne förut!
Nu kanske ni undrar vad som hänt, och det ska jag berätta. Det var häromdagen när första vårsolen tittade fram som jag bestämde mig för att gå ut på en myspromenad med lite inkallningsträning. Vi gick till Sandgrundsudden här i Karlstad, som är som en liten park kan man väl säga. Det brukar väldigt sällan vara folk där, så jag brukar släppa Dagmar där och träna litegrann. Så gjorde jag även denna dag. Till saken hör dock att det var ett bra tag sen hon fick vara lös OCH att det var vår i luften. Resultatet? Jo, Dagmar löpte amok på Sandgrundsudden i en kvart! Jag fick bara inte tag på henne! Jag provade ALLT, precis allt. Inte ens "Kom så får du godis!" funkade! Jag kastade ut godis på marken kring mig och sa åt henne att söka, men hon sket totalt i både mig och godis! Mig har hon väl skitit i förr, men aldrig någonsin har hon tackat nej till godis förut. Hon bara sprang runt, runt, runt och verkligen njöt av sin frihet. Jag började få panik när jag insåg att jag var helt maktlös och precis då dyker det upp en tjej med en foxterrier. Jag avskyr när folk släpper sina hundar och inte har någon kontroll på dom och nu var jag i samma sits! Dagmar flög fram mot den andra hunden, glad i hågen, för att leka och jag skämdes ögonen ur mig. Som tur var så var det en snäll hund och en snäll matte, men ändå. Hade jag haft en bössa då.... Jag var så arg! Både jag och den andra tjejen försökta kalla in henne på alla sätt och vis, men hon vägrade. Efter många om och men släppte psykosen och hon kom fram till mig och satte sig så fint och snällt så. Godis och beröm i massor blev det, men jösses vad jag kokade på insidan!
Nu blir det långlina i fortsättningen, fröken Dagmar!!!