Uj vad bra det gick!

Nyss hemkommen från rallylydnaden och stolt som en tupp. Jäklarns vad duktig hon är, min lilla hund! Trots att hon var supertrött efter operationen så orkade hon hålla koncentrationen uppe och vi tog oss igenom en hel bana - utan godis! Hon går superfint "fot" och har verkligen härlig kontakt. Det enda som var lite sådär är att hon sätter sig snett ibland, istället för att sätta sig rakt längs med mitt vänsterben. Men det kan vi jobba på! Annars kändes det såå bra.
Emma och Kasper hade också en kanondag. Kasper gjorde ett jätteuppsving sen förra gången må jag säga. Då var det två löptikar i gruppen och stackars Emma fick kämpa som en blådåre, men nästan helt utan resultat. Idag gick han som en klocka. Jag är så stolt över både Dagmar och Kasper! Och över mig själv och Emma så klart. :)

Targetmusmatta...

Idag på förmiddagen har vi kört ett träningspass och fokuserat på att lära in tramp på musmatta. Det var ett tag sedan vi körde detta, men då satt det som berget. Jag kunde lägga mattan tio meter ifrån henne och hon sprang dit och trampade. Idag verkade hon inte fatta någonting... Det tog ett tag innan hon ens började använda tassarna och sen krafsade hon mest hela passet. Jag försökte vänta ut henne så att hon skulle stå lugnt med ena tassen på mattan, men oftast krafsade hon och tog bort tassen och väntade på belöning. Känns lite frustrerande med tanke på att hon en gång har kunnat det... Men å andra sidan verkade hon lite trött idag, så det kanske hade varit bättre att inte träna alls egentligen.. Nåväl. Vi tar nya tag någon annan dag. Ikväll är det rallylydnad igen (jippie!) så hon ska få vila nu så hon är pigg tills dess och orkar jobba.

Tandläkarbesök

Idag har Dagmar varit hos tandläkaren och dragit ut en mjölktandsrest i underkäken. En veterinär drog ut tre av hennes mjölktänder när hon var 7 månader, men en av hörntänderna gick sönder och roten blev kvar. Veterinären sa att den skulle försvinna av sig själv och att det inte skulle bli några problem, men det verkar som att den var större än hon trodde. Tanden försvann nämligen inte och den senaste tiden har den börjat sticka ut i kinden på ett sätt som inte såg bekvämt ut så jag frågade en annan veterinär vad han tyckte. Eftersom det verkade kunna bli infekterat så tyckte han vi skulle ta bort den och det gjorde vi alltså idag. Då visade det sig att området kring tanden var varfyllt, så det var väl på tiden. Känns skönt att den är borta. Om vi har tur kanske den permanenta hörntanden drar sig utåt nu. Vi får hålla tummarna.
Nu sitter vi iaf i soffan hemma hos mamma och pappa och Dagmar sitter i mitt knä. Hon är fortfarande lite groggy efter narkosen, men hon verkar må bra annars. Det får bli en lugn kväll.

På torsdag är det dags för andra rallylydnadslektionen. Det ska bli himla kul!!

Rallylydnad verkar kul!

I tisdags kväll hade vi vårt första rallylydnadspass. När jag kom dit visste jag knapp var sporten innebär, och egentligen var jag väl inte så jättemycket klokare efteråt heller. :) MEN, det verkar superkul och det gick sååå bra! Det viktigaste i rallylydnad är fotgående och kontakt och jag måste säga att Dagmar gick jättefint! Instruktören, som för övrigt verkade superbra, berömde oss massor, så det var inte bara jag som tyckte det gick bra. Det känns så skönt att vi har tagit oss ur den hemska svackan vi hade för någon månad sedan. Då funkade ingenting, Dagmar bara sket i mig och jag blev bara irriterad. Sen började vi med klickerträningen och nu är det precis som innan svackan. Underbart!!!

Förresten, på måndag ska vi titta på en pomeranian åt Anna. Spännande! Han är rätt gammal dock, 7 år! Men det kan ju vara värt att ta en titt på vovven iaf.

Varför jag diggar klickerträning:

* man slipper leta efter fel hela tiden och kan koncentrera sig på det hunden gör rätt, vilket gör att man som tränare får en hundra gånger roligare upplevelse vid träning
* eftersom jag som tränare är mer positiv blir även hunden gladare och mer arbetsvillig
* klickerträning aktiverar belöningscentrat i hjärnan hos hunden vilket gör att hela kroppen fylls av endorfiner
* tränar man klicker på riktigt så låter man hunden själv räkna ut vad den ska göra vilket ger den extra mycket stimulans och aktivering, vilket så klart gör den extra trött efteråt :)

Skulle kunna göra listan hur lång som helst egentligen, men det ovan är de främsta skälen till varför jag nu har gått över till klickerträning. Det har verkligen gjort att både jag och Dagmar har roligre när vi tränar!


På tisdag börjar kursen i rallylydnad. Håll tummarna.


Pomeranianspecialen 2009

Idag åkte jag, Anna och Dagmar till Västerås för att titta på 94 pommar som ställdes ut i pom-specialen. Utställningen var utomhus och först regnade det och var riktigt ruskigt, men på eftermiddagen tittade solen fram och det var faktiskt riktigt trevligt att sitta där och titta på alla hundar. Men framför allt var det oerhört bra träning för Dagmar, som så klart blev alldeles tokig av alla hundar! :) Efter ett tag lugnade hon dock ner sig och lade sig faktiskt för att sova! Ett stort framsteg för min lilla älskling, som aldrig tidigare har lyckats slappna av i närheten av andra hundar. Förutom på dagis då, men där är hon ju van nu för tiden... Så allt som allt så blev dagen riktigt lyckad. Det var dessutom trevligt att träffa Faster Karin och Farbror Ralf med hundarna Zallie och Emma också!

När vi kom hem till Karlstad igen gick jag ut på en träningspromenad med Dagmar. Jag hade långlina på henne och det gick verkligen superbra idag!! Jag var sååå stolt och nöjd!! Härligt.
Nu ska vi springa över till Anna för att se på tv.

Idag blir det skoj!

För vi ska åka hem till min gymnasiekompis Madelen och träffa hennes goa barn, Ebba och Mira. Jag och Dagmar träffade Madde och Ebba förra sommaren och Ebba blev tydligen alldeles förälskad i Dagmar och pratar fortfarande om henne. Så igår bestämde jag och Madde att vi skulle komma förbi en sväng idag. Så det blir nog massor med lek skulle jag tro! Ska bli mysigt. Hoppas bara Dagmar håller sig någorlunda lugn. Hon älskar ju barn och kan bli väldigt uppspelt! :s

Uppdatering

Jag är nyss hemkommen från Dublin där jag var i en vecka med två kompisar. Under tiden fick Dagmar bo hos Moster Anna, som tog hand om henne på ett exemplariskt sätt. Hon blev dock oerhört glad att se sin matte när jag äntligen kom för att hämta henne! :) Tur det...

Tyvärr blev det inte någon agilitykurs, trots allt. Vi fick ett mail från instruktören där det stod att några anmälda var oroliga för att deras hundar inte var tillräckligt lydiga och att hennes grundregel var att hundarna inte under några omständigheter får springa fram till de andra hundarna. Emma bangade direkt när hon läste detta och jag måste säga att även jag kände att det inte kändes som att vi skulle klara de kraven. Sen tyckte jag att mailet var så Gestapo-skrivet, så jag kände att jag inte ville gå den. Jag kan ju aldrig garantera att min hund inte springer fram liksom. Det finns det ju ingen som kan. Hur som helst så mailade vi och tackade nej till platsen, och igår anmälde jag och Emma oss till en kurs i rallylydnad istället. Har egentligen ingen större kunskap om vad det innebär, men det ska bli kul att gå en kurs i alla fall. Den börjar om två veckor! Tills dess ska vi klickerträna hej vilt. Det ger verkligen enastående resultat! Emma har haft enorma problem med Kaspers kontakt. Han har varit helt låst vid Dagmar, till exempel. Nu har hon klickat i ca en vecka och igår när vi var på brukshundsklubben så funkade det superbra trots att Dagmar löper!! Det är så roligt när man hittar en träningsform som både man själv och hunden gillar. Båda parter blir gladare och mer samarbetsvilliga genom klickerträning. Det är min erfarenhet "so far".


Klicker, skotträdsla och kurs

På Valborgsmässoafton var jag och Dagmar och några av mina kompisar i Mariebergsskogen och tittade på brasan. Det var hur mysigt som helst TILLS de började skjuta raketer! Jag har aldrig någonsin sett en så rädd hund förut. Jag höll i henne för bara livet, men hon kastade sig omkring i famnen på mig och bara gallskrek. Det var fruktansvärt. Jag kunde inte göra någonting för att lugna henne. Jag bara höll i henne och gick lugnt därifrån, men inombords mådde jag också skit. Usch, vad hemskt det var. Vi fick gå hem direkt, för hon var så stressad och orolig och jag fick bära henne hela vägen hem för att hon var så rädd. När vi kom hem till Tobias lugnade hon ner sig och jag hoppades att den här upplevelsen inte skulle göra henne rädd för alla höga ljud, men dagen därpå passerade vi första-maj-paraden som hade stora trummor med sig och Dagmar blev alldeles utom sig igen. Så nu är jag rädd att hon är skotträdd på riktigt. Vi får börja försöka träna bort det.

Och det leder mig in på nästa ämne: klicker. Jag har kört klickerträning i några veckor nu och vilken skillnad det har gjort! Jag har plötsligt en hund som frivilligt erbjuder kontakt och som lyder med glädje (åtminstone för det mesta!). Hundmöten går finfint, inkallningen funkar hundra gånger bättre även om jag fortfarande kör med långlina på för att inte riskera något... Än har vi ju inte fått 100 % koll på hur klickern kan användas på bästa möjliga sätt, men om det ger så här bra resultat när man inte har full koll så undrar jag vilket superteam vi kommer bli sen?! :) Känns så roligt att vi båda har hittat tillbaka till den tränings- och samarbetsglädje vi hade i början.

Och roligare än så här ska det faktiskt bli: vi har kommit med på agilitykursen!! Den börjar redan på tisdag, men jag är tyvärr i Dublin då så vi kommer missa första tillfället. Emma och Kasper är också anmälda, men jag vet inte om de har fått någon bekräftelse än. Hoppas, hoppas!! Det ska bli så himla kul!

Nu blire åka av.

Idag har jag (händig som jag är!) knåpat ihop en liten agilitybana i mamma och pappas trädgård. Vi har numera ett slalomhinder med max 12 pinnar (vilket är det antal det ska vara på tävlingar), en tunnel (som jag köpt dock) och 4 vanliga hinder. Jag ska ta mig till någon bilskrot någon dag och försöka få tag på ett gammalt däck, så jag kan göra ett däckhinder också. Vi tränade en liten stund förut och Dagmar är verkligen en stjärna på det här! Hon tycker det är så kul! Slalomen var absolut inga problem och tunneln är superrolig tycker hon. Nu börjar hon fatta att hon ska springa IGENOM och jag BREDVID också. :) Hon vet att jag kommer stå där framme när hon kommer ut och behöver inte vända mitt i tunneln för att kolla vart jag tog vägen. Det känns jättekul att äntligen få börja träna med henne och nu väntar jag bara på att det ska gå att anmäla sig på en agilitygrundkurs på Hammarö BK, för den vill vi gå! Just nu står det dock bara på hemsidan att det snart kommer gå att anmäla sig...

Dessutom har jag och min kompis Emma bestämt att vi ska börja gå på den allmänna träningen på brukshundklubben på onsdagskvällarna. Det känns bättre att schemalägga träningen, så att man vet att det blir av varje vecka. Och det är ju väldigt roligt att vi får med oss Emma och borderterriern Kasper också! Dagmar och Kasper brukar ju iofs bli tokiga tillsammans, men vi får väl se hur det går.. De vänjer sig väl om inte annat. På onsdag blir frösta träningstillfället! Förra veckan åkte jag och Tobias och Dagmar ut till klubben och tittade på en stund och det är verkligen jättemysigt där ute så det känns kul inför sommaren. Hoppas de kör någon klickerkurs snart också... :)

Dagmar mår för övrigt bättre nu! Hon är frisk, men lite medtagen så vi tar det lite lugnt tills hon vilat upp sig. Det var förmodligen något med magen, men vad vet jag inte. Hon är sig lik nu iaf, och inte längre apatisk. Känns skönt!!

Skrutten är sjuk!

Imorse när jag gick upp låg Dagmar kvar i sängen, vilket hon aldrig gör. Jag tänkte att hon kanske var lite extra trött bara, men hon kom aldrig upp. Till slut gick jag in och kollade till henne och då hade hon spytt två gånger. Hon var jättehängig och bara låg och sov. Så fortsatte det hela dagen. Vid tvåtiden ringde jag veterinären som tyckte att jag skulle komma in med henne, så det gjorde jag. De hittade inte direkt något fel på henne, men veterinären tyckte att det kändes som att hon var lös i magen så jag fick diarrémedicin. Problemet är bara att jag inte får i henne någonting! Hon älskar ju ost och skulle i vanliga fall kunna mörda för en bit, men idag tog hon inte ens osten jag gav henne! Eftersom hon inte druckit på typ tolv timmar så fick hon vätska i nackskinnet hos veterinären och jag hade hoppats att hon skulle bli piggare av det, men frågan är om hon inte är ännu mer apatisk och hängig nu... Usch vad man känner sig otillräcklig när det inte finns något man kan göra! Min lilla plutt, jag tycker så synd om dig!!

Imorgon skulle hon varit med på Husdjursmässan och lockat kunder till hunddagiset, men det går ju inte nu. Synd, för jag tror hon hade tyckt att det var kul. Men viktigast är att hon blir frisk!

Några mysbilder från Särna




Kolla in det här

Aktivpom.se har lagt upp bilder från Prova-på-dagen. Dagmar är med!
Kolla här.

Glömde berätta...

... att Dagmar bytt frisyr.



Så här trött blev hon för övrigt efter dagens ståhej:



Bjuder dessutom på en gammal bild på Michael och en valp-Dagmar. Spana in den mysiga valpmagen!!


Vi har provat agility!

Nu är vi i Borås hos min kompis Michael, och under dagen idag har vi varit på Prova-på-dag med aktivpom.se. Vi var ungefär 13 pomeranian som provade på agility och pratade klickerträning m.m. Dagmar har ju aldrig provat agility förut (inte jag heller iofs men..) men det gick hur bra som helst! Hon var sååå duktig!! Hon lärde sig jättesnabbt och tyckte det var superroligt. I slutet av dagen körde vi en hel bana med åtta hinder och jag trodde verkligen inte det skulle gå. Hon var ju hur trött som helst så jag var säker på att hon inte skulle orka ha fokus på mig och inte på de andra hundarna som stod vid sidan och tittade på, men hon skötte sig hur bra som helst. Hindren bestod av tre vanliga hinder, ett slalomhinder, en balansplanka, ett A-hinder som hunden klättrar uppför och sedan nedför, och två tunnlar varav en var böjd så att hunden inte kunde se igenom. Alla hinder utom tunnlarna gick prickfritt för det var lite svårare för henne att förstå vad hon skulle göra då, så vi fick ta hjälp av Inger som höll Dagmar vid ingången till tunneln och så stoppade jag in huvudet i andra änden och ropade på henne. Då gick det hur bra som helst! Jag är verkligen supertaggad på det här nu! Måste leta reda på en agilitykurs i sommar....

Som kronan på moset vann jag en bok på kursen:


Jodåsåatt...

I helgen har jag varit på spa med kusin Maria. Hotellet låg i Skövde och eftersom kusin Helena bor i Skara så passade vi även på att besöka henne. Jättemysigt har det varit, även om hotellet var en liten besvikelse. Dagmar har varit med syster Anna och mamma i Uddevalla/Vänersborg/Högsäter, så jag vet itne riktigt vad hon har haft för sig i helgen, men jag hörde ryktas om succé bland 25-årskalasgästerna och lekstund med Bentley. Jag misstänker att hon haft det superbra.
Idag är hon på dagis för fjärde gången. Imorse när personalen kom och hämtade henne blev hon eld och lågor, så det märks att hon trivs där. Känns väldigt skönt att hon tycker det är roligt att vara där, så att hon inte ligger och gnäller och mår dåligt av det. Om tjugo minuter ungefär kommer hon hem. Vi får väl se om hon är trött idag med.. Skulle tro det! :)

Första dagen på dagis

Idag började Dagmar på dagis. Jag har varit i kontakt med två tjejer som ska starta ett nytt hunddagis i Karlstad länge nu, och hade blivit lovad en plats. Men när de slutligen hittade lokal så låg den på Hammarö, vilket är alldeles för långt bort för mig, så jag tackade nej. Då erbjöd tjejerna sig att hämta och lämna Dagmar! Fantastiskt, tänkte jag och tackade så klart ja. Igår slog dagiset upp portarna och idag hade alltså Dagmar premiär som dagishund. Strax efter sex imorse blev hon hämtad och jag måste erkänna att jag kände mig väldigt nojig. Plötsligt förstår jag alla oroliga föräldrar som inte riktigt vill lämna sina barn på dagis! :) Hela dagen har känts jättekonstig, eftersom jag inte behövt tänka på Dagmar överhuvudtaget. Stundtals har jag glömt bort henne för att sen komma på att jag glömt bort henne: "Herre gud, var är hon? Vad gör hon?". För en timme sen kom de och lämnade henne här hemma och de sa att hon hade varit en exemplarisk dagishund!! Så jag oroade mig i onödan. Hon hade varit lugn och tyst och gått jättefint på promenaden. Snäll mot personalen hade hon varit också. Det kändes jätteskönt att få höra, för jag var orolig att hon skulle stå och skälla och gnälla och vilja in till de andra hundarna hela dagen. Än så länge har hon en egen box, eftersom det bara är hon och en siberian husky som har börjat på dagiset. Sen är personalens tre vovvar där också, men alla är för stora för att hon skulle kunna vara med dem. Om två veckor börjar två små yorkshireterriers och en dvärgpinscher och de ska dela box med Dagmar i fortsättningen. Men tills dess blir hon alltså ensam.

Känns i alla fall väldigt bra att hon äntligen får den socialiseringsträning som hon behöver. Min förhoppning är att dagismiljön ska avdramatisera det här med andra hundar lite. Som det är nu så blir hon ju väldigt ivrig när vi möter andra hundar på promenad, men jag hoppas det går över när hon får umgås med andra hundar tre dagar i veckan. Det känns dock lite konstigt att inte ha henne här hemma, när jag ändå bara är ledig. Fast ganska skönt att få hem en stimulerad och uttröttad hund också! :)

Latmasken har talat.

Kolla in dagiset på: http://tassarnashunddagis.zmn.se/
Under "Galleri" och "Dagishundarna" finns en bild på Dagmar! :)

Födelsedagskalas!

GRATTIS DAGMAR 1 ÅR!

Idag är det exakt ett år sedan Dagmar föddes på Kennel Noble Art i Västerås.
Jag minns att jag ringde några dagar senare för att höra om det hade blivit några valpar än,
och gissa om min lycka var gjord när jag fick höra att det hade fötts två hanar och en tik.
Jag hade tingat en eventuell tik, så nu visste jag att mitt liv skulle förändras drastiskt.
Två månader senare hämtade jag min lilla Dagmar, som var helt underbar.
Nu är hon inne i någon slags tonårsperiod, men trots sina vilda tilltag och skällattacker så är hon fortfarande underbar!
Idag firade jag och Carro att lilla Dagmar blivit stor.
Det blev så klart tårta, partyhatt och paket.


The whole kit and kaboodle.


Den superfina tårtan

 
Dagmar gillar (inte) sin partyhatt.

      
Däremot gillade hon tårtan. I alla fall allt utom morötterna...


Presentöppning (Det var ett ben.)

Vårt nya trick!

Inspirerad av boken, som sagt, så köpte jag idag en ny klicker (eftersom den gamla ligger i bilen, som står parkerad tillräckligt långt bort för att jag skulle tycka det var för jobbigt att gå dit) och satte igång. Första tricket blev "Vinka!". Åh, vad roligt det är när man märker att det faktiskt funkar! Att hon förstår vad det är jag vill, och att hon vill göra det! Klickern och jag ska bli bästa vänner nu. Oh yeah.

Bildbevis på att Dagmar nu kan vinka (både på kommando och när man vinkar till henne)


Inspirerad

Igår kväll innan jag gick och la mig läste jag lite i min nya bok "Hundlekar: stimulerande träning för smarta hundar". Jösses vad inspirerad jag blev! Det finns ju så mycket roliga tricks man kan lära de små liven! Eftersom boken (och typ resten av världen) varmt förespråkar klickerträning så ska jag ge det ännu en chans. Jag köpte en klicker för länge sen, men tyckte inte riktigt att jag fick till det. Häromveckan skulle vi gått en klickerkurs, men den blev inställd, så nu får jag helt enkelt ge mig tusan på att knäcka klickerkoden på egen hand. Jag har läst mycket mer om det nu så det känns som att jag har en bättre föreståelse på vad det går ut på. Framförallt har jag insett att jag måste låta klickern tala - jag ska hålla käften, rent ut sagt. :) Så förhoppningsvis kan vi båda få utmana våra hjärnor och träna in några nya tricks. Kanske vore en bra idé att klicka in "kom hit" också! haha... :)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0