Min hund Dagmar

Idag började Dagmar på dagis. Jag har varit i kontakt med två tjejer som ska starta ett nytt hunddagis i Karlstad länge nu, och hade blivit lovad en plats. Men när de slutligen hittade lokal så låg den på Hammarö, vilket är alldeles för långt bort för mig, så jag tackade nej. Då erbjöd tjejerna sig att hämta och lämna Dagmar! Fantastiskt, tänkte jag och tackade så klart ja. Igår slog dagiset upp portarna och idag hade alltså Dagmar premiär som dagishund. Strax efter sex imorse blev hon hämtad och jag måste erkänna att jag kände mig väldigt nojig. Plötsligt förstår jag alla oroliga föräldrar som inte riktigt vill lämna sina barn på dagis! :) Hela dagen har känts jättekonstig, eftersom jag inte behövt tänka på Dagmar överhuvudtaget. Stundtals har jag glömt bort henne för att sen komma på att jag glömt bort henne: "Herre gud, var är hon? Vad gör hon?". För en timme sen kom de och lämnade henne här hemma och de sa att hon hade varit en exemplarisk dagishund!! Så jag oroade mig i onödan. Hon hade varit lugn och tyst och gått jättefint på promenaden. Snäll mot personalen hade hon varit också. Det kändes jätteskönt att få höra, för jag var orolig att hon skulle stå och skälla och gnälla och vilja in till de andra hundarna hela dagen. Än så länge har hon en egen box, eftersom det bara är hon och en siberian husky som har börjat på dagiset. Sen är personalens tre vovvar där också, men alla är för stora för att hon skulle kunna vara med dem. Om två veckor börjar två små yorkshireterriers och en dvärgpinscher och de ska dela box med Dagmar i fortsättningen. Men tills dess blir hon alltså ensam.

Känns i alla fall väldigt bra att hon äntligen får den socialiseringsträning som hon behöver. Min förhoppning är att dagismiljön ska avdramatisera det här med andra hundar lite. Som det är nu så blir hon ju väldigt ivrig när vi möter andra hundar på promenad, men jag hoppas det går över när hon får umgås med andra hundar tre dagar i veckan. Det känns dock lite konstigt att inte ha henne här hemma, när jag ändå bara är ledig. Fast ganska skönt att få hem en stimulerad och uttröttad hund också! :)

Latmasken har talat.

Kolla in dagiset på: http://tassarnashunddagis.zmn.se/
Under "Galleri" och "Dagishundarna" finns en bild på Dagmar! :)

Inspirerad av boken, som sagt, så köpte jag idag en ny klicker (eftersom den gamla ligger i bilen, som står parkerad tillräckligt långt bort för att jag skulle tycka det var för jobbigt att gå dit) och satte igång. Första tricket blev "Vinka!". Åh, vad roligt det är när man märker att det faktiskt funkar! Att hon förstår vad det är jag vill, och att hon vill göra det! Klickern och jag ska bli bästa vänner nu. Oh yeah.

Igår kväll innan jag gick och la mig läste jag lite i min nya bok "Hundlekar: stimulerande träning för smarta hundar". Jösses vad inspirerad jag blev! Det finns ju så mycket roliga tricks man kan lära de små liven! Eftersom boken (och typ resten av världen) varmt förespråkar klickerträning så ska jag ge det ännu en chans. Jag köpte en klicker för länge sen, men tyckte inte riktigt att jag fick till det. Häromveckan skulle vi gått en klickerkurs, men den blev inställd, så nu får jag helt enkelt ge mig tusan på att knäcka klickerkoden på egen hand. Jag har läst mycket mer om det nu så det känns som att jag har en bättre föreståelse på vad det går ut på. Framförallt har jag insett att jag måste låta klickern tala - jag ska hålla käften, rent ut sagt. :) Så förhoppningsvis kan vi båda få utmana våra hjärnor och träna in några nya tricks. Kanske vore en bra idé att klicka in "kom hit" också! haha... :)

Ja herre gud, att jag inte ströp henne där och då! Har nog aldrig varit så ilsk på henne förut!
Nu kanske ni undrar vad som hänt, och det ska jag berätta. Det var häromdagen när första vårsolen tittade fram som jag bestämde mig för att gå ut på en myspromenad med lite inkallningsträning. Vi gick till Sandgrundsudden här i Karlstad, som är som en liten park kan man väl säga. Det brukar väldigt sällan vara folk där, så jag brukar släppa Dagmar där och träna litegrann. Så gjorde jag även denna dag. Till saken hör dock att det var ett bra tag sen hon fick vara lös OCH att det var vår i luften. Resultatet? Jo, Dagmar löpte amok på Sandgrundsudden i en kvart! Jag fick bara inte tag på henne! Jag provade ALLT, precis allt. Inte ens "Kom så får du godis!" funkade! Jag kastade ut godis på marken kring mig och sa åt henne att söka, men hon sket totalt i både mig och godis! Mig har hon väl skitit i förr, men aldrig någonsin har hon tackat nej till godis förut. Hon bara sprang runt, runt, runt och verkligen njöt av sin frihet. Jag började få panik när jag insåg att jag var helt maktlös och precis då dyker det upp en tjej med en foxterrier. Jag avskyr när folk släpper sina hundar och inte har någon kontroll på dom och nu var jag i samma sits! Dagmar flög fram mot den andra hunden, glad i hågen, för att leka och jag skämdes ögonen ur mig. Som tur var så var det en snäll hund och en snäll matte, men ändå. Hade jag haft en bössa då.... Jag var så arg! Både jag och den andra tjejen försökta kalla in henne på alla sätt och vis, men hon vägrade. Efter många om och men släppte psykosen och hon kom fram till mig och satte sig så fint och snällt så. Godis och beröm i massor blev det, men jösses vad jag kokade på insidan!
Nu blir det långlina i fortsättningen, fröken Dagmar!!!

Ojoj, nu har jag blivit världssämst på att blogg igen. Det hänger nog ihop med att jag blivit riktigt dålig på att aktivera min stackars vovve. Hon har verkligen blivit åsidosatt den senaste tiden. Fy på mig! Nu ska det bli ändring dock! Ska verkligen satsa på att hitta tillbaka till den där "träning-är-superkul-känslan" och träna, träna, träna! Jag tror vi båda behöver det för att må bra.

Så från och med nu hoppas vi på bättre uppdatering på bloggen! :)

P.s. Dagmar fyller ett år om några veckor! Hjälp vad fort tiden går!