Min hund Dagmar

Jag är nyss hemkommen från Dublin där jag var i en vecka med två kompisar. Under tiden fick Dagmar bo hos Moster Anna, som tog hand om henne på ett exemplariskt sätt. Hon blev dock oerhört glad att se sin matte när jag äntligen kom för att hämta henne! :) Tur det...

Tyvärr blev det inte någon agilitykurs, trots allt. Vi fick ett mail från instruktören där det stod att några anmälda var oroliga för att deras hundar inte var tillräckligt lydiga och att hennes grundregel var att hundarna inte under några omständigheter får springa fram till de andra hundarna. Emma bangade direkt när hon läste detta och jag måste säga att även jag kände att det inte kändes som att vi skulle klara de kraven. Sen tyckte jag att mailet var så Gestapo-skrivet, så jag kände att jag inte ville gå den. Jag kan ju aldrig garantera att min hund inte springer fram liksom. Det finns det ju ingen som kan. Hur som helst så mailade vi och tackade nej till platsen, och igår anmälde jag och Emma oss till en kurs i rallylydnad istället. Har egentligen ingen större kunskap om vad det innebär, men det ska bli kul att gå en kurs i alla fall. Den börjar om två veckor! Tills dess ska vi klickerträna hej vilt. Det ger verkligen enastående resultat! Emma har haft enorma problem med Kaspers kontakt. Han har varit helt låst vid Dagmar, till exempel. Nu har hon klickat i ca en vecka och igår när vi var på brukshundsklubben så funkade det superbra trots att Dagmar löper!! Det är så roligt när man hittar en träningsform som både man själv och hunden gillar. Båda parter blir gladare och mer samarbetsvilliga genom klickerträning. Det är min erfarenhet "so far".