Min hund Dagmar

Jag tror aldrig jag har varit så här trött och utpumpad förut. Energin är likamed noll för tillfället och då är det ändå bara en hundvalp jag har skaffat. Min kompis Karin har just fått en liten son och hon, bebisen och karl'n bor för tillfället hos hennes föräldrar för att det är så jobbigt, och jag kan inte annat än säga att jag förstår henne! Det måste ju vara hundra gånger jobbigare att skaffa barn än hund. Och om jag är så här trött.. Ja, vad säger man.
Nu låter jag visst lite negativ känner jag, men det är såklart jätteroligt att äntligen ha fått hem lilla Dagmar och naturligtvis var jag föreberedd på att det skulle vara både jobbigt och uttröttande, men det går aldrig riktigt att föreställa sig exakt hur det kommer att kännas när man är uppe i det. Jag vet att det kommer bli bättre, så det är bara att kämpa på, men slutsatsen man kan dra av detta inlägg är i alla fall att det känns mycket inaktuellt att skaffa barn för min del! :)

/Trötter och Dagmar, som just nu far runt som en toka i lägenheten...

...att kissa och bajsa utomhus! Dagmar har en förmåga att helt glömma bort att göra sina behov när vi är ute, eftersom det finns så himla mycket andra roliga saker att göra då. Men så fort vi kommer in minns hon vad det var hon skulle göra och vips ligger en liten korv eller en pöl på golvet någonstans. Har läst att det tydligen är ganska vanligt att valpar beter sig så här, men jag hoppas att det går över snart! Fast det funkar bra att kissa ute när jag tar ut henne DIREKT när hon vaknat, men då måste jag i princip lyfta ut henne innan hon riktigt hunnit fatta själv att hon är vaken.
Men, men, jag har ju bara haft henne i sex dagar, så vi får väl ge det lite tid. :)

Måste ju dock skryta lite också: efter tre dagar kunde Dagmar sitta på kommando! Inte illa va? Det är en smart liten tjej jag fått hem.

Ett annat huvudbry för min del har varit maten. Hon ville inte äta uppblött torrfoder efter bara några dagar, men hon åt det gärna torrt när hon fick det som godis. Jag har läst någonstans att det inte är bra för hundar att äta torrt torrfoder, eftersom det sväller i magen, så jag ringde och frågade Uppfödar-Elisabeth hur jag skulle göra. Fick beskedet att det inte är någon fara att ge maten torr, så det har jag gjort nu och det funkar fint. Så det var en lättnad! Nu äter hon duktigt igen.

Ja, hur har det egentligen gått de första två dagarna.. Faktiskt hur bra som helst! Dagmar är så himla tuff och är helt tillfreds med tillvaron trots att hon befinner sig hos en ny människa, utan mamma och brorsorna. Den största svårigheten hittills är väl det där med rumsrenheten.. Jösses, vad vi springer in och ut hela tiden och ändå hamnar det mesta på golvet här inne! Ute finns så mycket annat intressant att nosa på, så hon passar liksom på att kissa när vi kommit in. Men oj vad beröm hon får när hon gör ifrån sig utomhus, så snart fattar hon nog galoppen. Annars funkar det fint och vi gillar varandra! Jag var lite orolig över matintaget förut, men efter ett samtal med Uppfödar-Elisabeth så förstod jag att även det var som det skulle.
Summa sumarum: Det är helt okej att vara valpägare. Dock lite uttröttande! :)

Tjingeling!
Sara

Idag har jag hämtat hem lilla Dagmar, som verkligen är ursöt!
Dagen har gått jättebra, förutom lite kräk och kiss i husbilen. (Mamma var mycket orolig för sätena, men det var mest jag som råkade illa ut..) Hon har varit jätteduktig annars! Riktigt kavat liten tjej, som inte sa ett pip på hela vägen. Hon låg lugnt och myste hos mig, och när jag satte på henne koppel för första gången i hennes liv tittade hon bara på mig som för att säga: "Det här var ju inte så skönt, men om du vill att jag ska ha den där grejen runt halsen så får jag väl ha det då.". Sen gick vi på promenad. Och jag som oroade mig för att det skulle bli för mycket att prova koppel direkt! Tji fick jag.
Nu ligger Dagmar på golvet här en bit bort och sover som en stock. Ska snart väcka henne och gå på kvällspromenad innan det är dags för sängen. Det har jag hört att man måste när man är hundägare. :)

Bilder kommer imorgon, för de har min kära far i sin kamera!

God natt!

Sara och Dagmar

Nu är det bara en vecka kvar tills Dagmar flyttar hem till mig. Det börjar kännas lite pirrigt nu, men jag tror inte att jag verkligen kommer förstå det på riktigt förrän jag är på väg till Västerås till helgen. Det är så otroligt stort för mig att skaffa hund! Jag vet inte hur länge jag har drömt om att få en egen, men skulle tro att jag började tjata på mamma och pappa vid fem-årsåldern någonting... Cirka 20 år sedan alltså! :) För övrigt är det närmsta ett eget husdjur jag fått en eremitkräfta vid namn Hubert. (Eremitkräfta, vad är det för nåt att ge sina barn liksom??)

Jaja, hur som helst. En vecka kvar, men NU är det Schlagerfestivalen!! Heja Charlotte!

Jag har alltid hävdat att "Någon blogg ska jag minsann inte ha!", för jag är liksom inte typen som gillar att skriva saker som "löst folk" (no offence people!) kan läsa. (Lite problematiskt med tanke på att jag jobbar som journalist, men..) Hur som helst, om två veckor får jag hem min valp Dagmar och det är en otroligt stor grej i mitt liv, eftersom jag aldrig haft hund förut. Den här bloggen kommer med andra ord handla om mitt nya liv som hundägare och dess utmaningar. Tanken är att jag ska dela med mig av hundägeriets prövningar och ups-and-downs. Sedan är det ju ett bra verktyg för att få mig att ständigt fotografera Dagmar också: nu har jag ju någonstans att visa upp henne!

Dagmar är av rasen Pomeranian, eller Dvärgspets som den hette förut, och på bilden här nedan är hon bara fem veckor gammal.





Nu återstår bara att se hur det här med bloggandet, och hundägeriet, går!

Sara