Min hund Dagmar

Ja herre gud, att jag inte ströp henne där och då! Har nog aldrig varit så ilsk på henne förut!
Nu kanske ni undrar vad som hänt, och det ska jag berätta. Det var häromdagen när första vårsolen tittade fram som jag bestämde mig för att gå ut på en myspromenad med lite inkallningsträning. Vi gick till Sandgrundsudden här i Karlstad, som är som en liten park kan man väl säga. Det brukar väldigt sällan vara folk där, så jag brukar släppa Dagmar där och träna litegrann. Så gjorde jag även denna dag. Till saken hör dock att det var ett bra tag sen hon fick vara lös OCH att det var vår i luften. Resultatet? Jo, Dagmar löpte amok på Sandgrundsudden i en kvart! Jag fick bara inte tag på henne! Jag provade ALLT, precis allt. Inte ens "Kom så får du godis!" funkade! Jag kastade ut godis på marken kring mig och sa åt henne att söka, men hon sket totalt i både mig och godis! Mig har hon väl skitit i förr, men aldrig någonsin har hon tackat nej till godis förut. Hon bara sprang runt, runt, runt och verkligen njöt av sin frihet. Jag började få panik när jag insåg att jag var helt maktlös och precis då dyker det upp en tjej med en foxterrier. Jag avskyr när folk släpper sina hundar och inte har någon kontroll på dom och nu var jag i samma sits! Dagmar flög fram mot den andra hunden, glad i hågen, för att leka och jag skämdes ögonen ur mig. Som tur var så var det en snäll hund och en snäll matte, men ändå. Hade jag haft en bössa då.... Jag var så arg! Både jag och den andra tjejen försökta kalla in henne på alla sätt och vis, men hon vägrade. Efter många om och men släppte psykosen och hon kom fram till mig och satte sig så fint och snällt så. Godis och beröm i massor blev det, men jösses vad jag kokade på insidan!
Nu blir det långlina i fortsättningen, fröken Dagmar!!!

Ojoj, nu har jag blivit världssämst på att blogg igen. Det hänger nog ihop med att jag blivit riktigt dålig på att aktivera min stackars vovve. Hon har verkligen blivit åsidosatt den senaste tiden. Fy på mig! Nu ska det bli ändring dock! Ska verkligen satsa på att hitta tillbaka till den där "träning-är-superkul-känslan" och träna, träna, träna! Jag tror vi båda behöver det för att må bra.

Så från och med nu hoppas vi på bättre uppdatering på bloggen! :)

P.s. Dagmar fyller ett år om några veckor! Hjälp vad fort tiden går!

Dagmar tycks inte riktigt förstå vad det är jag vill. Igår tänkte jag om, och började med att lära in kommandot "hämta". Jag slängde iväg en leksak och bad henne hämta den. Tanken var att jag sen skulle få henne att hämta något, men sen släppa det i hundkorgen på kommandot "städa", MEN om hon överhuvudtaget hämtar leksaken så leker hon mest med den. Skakar den eller tuggar på den. Ibland, och då menar jag verkligen ibland, lyckas jag få henne att släppa den i hundkorgen och då får hon massor med beröm, men jag skulle inte tro att vi lyckas med denna utmaning den här veckan... :) Det är så svårt att få henne att bära något i munnen. För att hon ska vilja göra det måste jag liksom leka fram det och då blir hon så leksugen att hon ballar ur. Nåväl. Vi får båda lite hjärngympa iaf. Några förslag på hur jag kan jobba vidare med detta?

Denna vecka har jag tänkt lära Dagmar att städa efter sig. Tanken är att hon på kommando ska kunna plocka upp sina leksaker och lägga dem i hundkorgen. Första lektionen i städning gick väl sådär. Begick det stora misstaget att plocka fram ost för att använda som belöning. Problemet är bara att Dagmar blir som besatt när den kommer fram! Det var helt omöjligt att få henne att ta något annat än en smarrig bit ost i munnen så länge den var framme. Så det fick bli lite "sök" istället! haha! Lärde mig dock av mitt misstag och när hon lite senare lekte med ett tuggben så passade jag på att flytta dit hundkorgen och fick henne att släppa benet i den. Beröm i massor! Hon tittade lite konstigt på mig, men vi upprepade proceduren några gånger och det gick riktigt bra. Så förhoppningsvis går det att lära henne detta...

Städtips mottages gärna! :)

/Sara och Dagmar

Nu har Dagmar förmodligen dragit på sig en ögoninflammation! Gult klet kommer ut ur ögonvrårna (vad heter egentligen "vrå" i plural?!?) och jag torkar och torkar, men det kommer hela tiden mer. Så nu har jag pratat med veterinären som också tyckte det lät som en inflammation, så vi ska dit på onsdag för undersökning.
Först öronen. Nu ögonen. Ska denna hund gå igenom sjukdomar för varenda kroppsdel eller?? Billigt och roligt är det inte. :(

... hämtar jag nyckeln och skriver på kontraktet! Och klockan fem kommer mamma och hjälper mig med flyttlasset. Jösses vad allt går fort ibland. Igår flyttade en helt okänd tjej från Uppsala in i min lägenhet, så jag har sovit hos Anna inatt. Hon kommer ta över min lägenhet under mina uppsägningsmånader och eventuellt stannar hon efter det också. Så jag blir från och med idag centrumbo! Jätteroligt, men sjukt jobbigt med själva flytten. Hela helgen har jag städat och packat och ändå är jag inte helt klar. Lägenheten på Kroppkärr är belamrad med flyttkartonger och mitt i det bor denna stackars tjej... Men hon var glad att ha tak över huvudet iaf, eftersom hon snabbflyttade från Uppsala till Karlstad för att börja jobba på Sjukhusapoteket IDAG. :) Så vi var lite i samma situation och hjälper varandra helt enkelt.

Imorse var jag och Dagmar ute på ett träningspass innan jobbet. Hon gick lös och vi tränade mycket inkallning, sitt från gående och stanna. Passerade även två hundar, vilket gick bra! Så det var en utmärkt start på dagen! :)

Imorgon ska jag förmodligen få göra ett inslag om den här hästen. Ska bli väldigt roligt! Jag gillar ju sånt...

Tack för alla grattishälsningar om lägenheten förresten!!

Jag och Dagmar har fått en ny lägenhet! För två veckor sedan fick jag ett mail från en bekant till familjen. Hon tipsade om att Svenska Kyrkan hade några nyrenoverade lägenheter precis bredvid Domkyrkan (dvs mitt i stan!) som de letade efter hyresgäster till. Jag slängde mig på telefonen och ringde kvinnan som hade hand om det hela. Ca fyra timmar senare stod jag, mamma och Anna i världens finaste lägenhet! Jag blev alldeles förälskad direkt och kände att den här bara måste jag ha. Den är helt nyrenoverad, med kök och badrum som ser ut som hämtade ur en inredningskatalog, ligger mitt i smeten, är på 46 m2 - och kommer bara kosta ungefär 3400 kr i månaden!! Det var med andra ord ett riktigt kap, så jag talade om att jag var jätteintresserad och jag skulle få besked 1-2 veckor senare. Och jag väntade, och väntade, och väntade på att hon skulle höra av sig. Jag mailade, men fick inget svar, jag ringde och fick ett mystiskt och ganska otrevligt svar och jag började tappa hoppet. Men, efter många om och men så ringde hon i fredags vid klockan 16 och sa att jag fick den!! Så det var bara att snabbt ringa min nuvarande hyresvärd och säga upp den här lägenheten. Sen satte jag ut en annons på Blocket, eftersom jag har tre månaders uppsägning på den här och inte vill betala dubbelhyra. Jag har fått hur många intressenter som helst och idag kommer en tjej från Uppsala som eventuellt flyttar in direkt. Så jag flyttar redan på måndag! Aaah! Ska bli så himla roligt! Fast det är vansinnigt jobbigt att packa ner allt i kartonger måste jag säga... Höll på hela dagen igår och är långt ifrån klart. Men men.. Det blir värt det i slutändan!

... när något som man jobbar mycket med blir bättre! Dagmar hatade alltid att klippa klorna tills jag köpte en ny tång. Efter det har det gått hundra gånger bättre, men de senaste veckorna har hon börjat krångla igen. Fast verkligen inte alls lika mycket som förut, utan hon bara försöker slingra sig lite. Innan tångbytet blev hon så arg att hon högg efter mig och en gång fick hon tag i mitt lillfinger. Iaf, idag klippte jag klorna på henne och hon låg helt avslappnad på rygg i mitt knä och sa inte ett pip. Rörde sig inte heller en millimeter! Åh, vad glad jag blev! Hoppas det håller i sig nu bara...

Men så finns det ju gånger då man nästan börjar grina av uppgivenhet också. Förra kurstillfället var nästan så. Jag tror att både jag och Dagmar hade en dålig dag, för jag hade jobbat morgonpasset på jobbet och var supertrött och Dagmar kändes inte alls fokuserad och arbetsvillig. Men det kan ju också ha varit så att jag överförde min negativa känsla (för jag var grymt irriterad!) på henne och att det var därför hon inte tyckte det var kul att jobba med mig. Jag försökte verkligen att dölja det i början, men hundar är ju så bra på att läsa av oss människor så hon märkte säkert det. Hur som helst så slutade det med att vi bara satt och tittade på de andra hundarna, för jag var så frustrerad över att inget funkade att det inte var läge att träna. Min irritation förstörde bara för oss båda och jag ville inte att Dagmar skulle få en negativ inställning till träning så därför blev det lite passivitetsträning istället, vilket också är väldigt nyttigt. Tyvärr satt den uppgivna känslan kvar hela helgen och jag fick för mig att jag lika gärna kunde sluta träna henne, för hon skulle aldrig bli lydig ändå. Typiskt mig. En enda motgång och så har jag glömt bort att Dagmar i vanliga fall alltid är jätteduktig och arbetsglad. :) Nu har jag iaf återhämtat mig och jag har haft henne lös på flera promenader och det har gått superbra. Nyss hade vi ett läxträningspass som också gick finfint, så nu är jag peppad inför nästa kurstillfälle på torsdag! Dessvärre ska jag jobba morgon då också, så risken finns att jag är lika trött.. Men då ska iaf Johanna med, så hon kan få köra hårt istället. :)

I söndags åkte vi hem från stugan i Särna och kom tillbaka till ett Karlstad med yttepyttelite snö på backen. Idag är det nästan 3 plusgrader, så det lilla försvinner nog snart om det inte fryser på. Det ska det ju iofs göra enligt väderleksrapporten, men man vet ju aldrig.

I alla fall så fick vi besök av min gamla Dublin/Afrika-reskamrat Johanna. Var superroligt att träffa henne igen! Det var ett tag sen nu, trots att vi bor i samma stad. Nåja, så blir det ibland. Dagmar älskade iaf Johanna! Oftast bryr hon sig inte så mycket om främlingar, utan bara om oss i närmaste flocken, men Johanna är en riktig hundmänniska som hon blev störtförälskad i. De lekte och busade så Dagmar blev alldeles utmattad. Skönt! :)

Idag har vi varit ute i den lilla skogen bakom huset och tränat lite inkallning, kontakt, stanna och stanna kvar. Det har blivit väldigt lite träning den senaste tiden, tyvärr. Får väl erkänna att jag blivit lite slapp och slö sen jag slutade jobba i början på december och sen valpkursen tog slut. Men igår anmälde jag oss till fortsättningskursen som heter Vardagslydnad 1 och den börjar 15e januari. Det ska bli jätteroligt! Jag tror dock att det kommer vara lite för lätt för Dagmar och mig, men kursledar-Malin har sagt att hon ska försöka ge oss utmaningar som är mer krävande, tex att vi tränar Dagmar lös. Så det ska bli superkul att komma igång igen.

Ikväll ska vi ta en rejäl promenad in till stan. Tänkte låna syrrans lägenhet (som ligger ca 3 minuter från jobbet) eftersom jag börjar jobba imorrn. Då får jag iaf sova en halvtimme längre än när jag sover hemma! :) Man får inte vara dum!

Jaha, då var 2008 över och 2009 här. Gårdagskvällen gick ganska bra, ur hundsynpunkt. Dagmar blev rejält rädd när hon både såg och hörde raketerna, men jag och Anna bara ignorerade och stod lugnt och tittade på himlen och efter en liten stund lugnade hon ner sig. Dock fortsatte hon att vara lite skeptisk, vilket märktes genom att hon tackade nej till godis, något som aldrig hänt förut! Hon är ju en riktig godisgris. Hon ville heller inte gå ut på gården för kvällskissning, utan nöjde sig med att glatt hoppa ut på förstukvisten, men matte var stenhård och till slut pinkade hon ändå. Sen sov hon lugnt hela natten, så jag tror inte att nyårssmällarna lämnade några större men efter sig. Hoppas det iaf!!

Idag blir det fjällvandring och besök hos släktingar på fäboden!

Nu är valpkursen slut och vi har även gått en "Gå fint- och hundmöteskurs" i helgen. Och jag är så himla nöjd och glad med vad vi lärt oss och hur vi har utvecklats! Speciellt kursen i helgen gav otroligt mycket. Innan blev Dagmar som besatt så fort en annan hund närmade sig, men nu går hon fint fot bredvid mig och söker kontakt! Som en helt annan hund! Visst, ibland tappar hon koncentrationen och glömmer bort sig, men skillnaden nu är att jag lätt som en plätt kan påkalla hennes uppmärksamhet igen och bryta hennes fokus. Förresten fick vi supermycket beröm av kursledar-Malin (måste få skryta lite till nu...). Hon sa att första gången hon såg oss trodde hon att jag skulle få kämpa som en tok med Dagmar, men "hon har ju arbetsglädje som en hel brukshund ju!". Hon sa att hon är jätteimponerad av oss som ekipage och att hon var glad att Dagmar har en så bra matte! "Om alla hundägare kunde vara som du" sa hon till och med. Gissa om det var kul att höra?!? Särskilt eftersom det är min första hund och jag egentligen inte riktigt vet vad jag gör, utan mest kör på känsla och sunt förnuft. Kul kul! Nu när jag känner att vi har potential, och jag ser att träningen har gjort stor skillnad, är jag väldigt peppad på flera kurser och att börja träna på allvar.

En annan grej som går väldigt bra är inkallningen. Numera sitter den såpass bra att jag har henne lös en hel del, även på ställen där det finns lite störningar i form av cyklar och andra människor till exempel. Jag litar dock inte helt på henne, så kommer det en annan hund åker kopplet på bums. Men häromdagen dök det upp en retsam katt tre meter från Dagmar och då tänkte jag testa om det gick så jag sa åt henne att sätta sig, vilket hon gjorde. Sen satt hon och tittade från katten till mig som om hon bad om lov att få gå fram till katten. Men det fick hon inte, utan vi gick därifrån istället. Så himla duktigt av henne!!

En negativ utveckling (allt kan ju inte gå bra..) är att Dagmar har börjat kissa och bajsa inne på nätterna igen. Grr.. Hon var så himla duktig på det där för ett tag sen, och egentligen har hon inte behövt rastas på natten sen hon var tre månader. Så jag vet inte riktigt vad som händer.. Men vi jobbar på det. Hoppas det går över snart iaf, för jag är TRÖTT!!!