Min hund Dagmar

Jag är verkligen inte bra på det här med att blogga.
Sen jag skrev sist har vi varit hos faster Karin i Gnesta och hälsat på. Jag och Therése körde tillsammans till Stjärnhov, där jag lämnade av henne och fortsatte till Gnesta. Där fick Dagmar leka massvis med sötisarna Emma och Zallie, och på lördagen kom även Rasmus, men eftersom Dagmar löpte så fick vi försöka hålla isär dem så gott det gick. Hon hade iaf en rolig helg, och jag med! Faster Karin tog sig en titt på Dagmars tänder och domen blev: Dra ut dem!! Så i torsdags var vi hos veterinären och tre gaddar avlägnades. Det var verkligen hemskt att stå där och titta på när veterinären grävde i munnen på henne. Hon fick både lugnande och sömnmedel och vetten sa att hon inte var medveten och inte kände smärtan, men hon reagerade genom att försöka bita veterinären och dra sig undan. Men hon kunde ju knappt kontrollera kroppen alls eftersom hon var så fullpumpad med droger. Usch, det var jobbigt. Men till slut var alla tänder borta, utom en del av roten av hörntanden i nederkäken. Den lyckades inte veterinären få ut, men hon sa att det inte skulle göra nåt utan att den skulle lösa upp sig. Så jag hoppas hon har rätt.. Dagmar piggnade till rätt snabbt på eftermiddagen och blev fort sitt vanliga jag igen. Så det var skönt iaf.
I övrigt så har dagarna rullat på. Inget särskilt har väl hänt. Valpkursen går fortfarande bra. Vår instruktör sa igår att hon tycker Dagmar är den coolaste småhunden hon någonsin träffat och att hon har en så härlig attityd. Sen sa hon också att det var tur att hon har en så bra matte! :) Roligt! Vi är stolta!
I helgen ska vi gå en helgkurs som kallas "Gå fint och Hundmöteskurs". Det ska också bli himla spännande! Hundmöten är nämligen ett av våra "problem". Wish us good luck!

Idag när jag och Dagmar gick till jobbet mötte vi fyra hundar samtidigt. Jag kämpade som en dåre för att få henne att sitta ner och ha uppmärksamheten på mig istället för de andra vovvarna. Och faktiskt gick det riktigt bra. Tills en av hundägarna släpper fram sin stora irländska setter och glatt frågar om den får hälsa! WHAT? Ser det ut som att jag vill att min hund ska hälsa just nu eller? Vad är det för fel på folk? Kan de inte läsa av situationer? Vilken idiot som helst borde sett att Dagmar befann sig i en träningssituation och att man därmed ska låta henne vara. I samma stund som settern kom fram var ju allt arbete förgäves. Sen sket hon ju fullständigt i mig. Jag blir så arg!!!!! AAAAAAAAAAH!!

Måste bara berätta att jag lyckades dra ut en av Dagmars framtänder i går! Och det var verkligen en skräckupplevelse, för jag hade rysningar och mådde nästan illa i flera timmar efteråt. Fast Dagmar sa inte ett pip, för tanden satt så himla löst, men jag tyckte att det var obehagligt på något konstigt sätt... Så nu får nog resten av gaddarna trilla ut av sig själva. Förresten har ena hörntanden i nedre käken lossnat av sig själv nu. Den andra sitter dock stenhårt, så den kommer veterinären nog få dra ut är jag rädd.

I går fyllde Dagmar sju månader förresten! För att fira fick vi tårta på jobbet. (Eller så var det för att fira att TV4 Värmland fyllde femton år....) Nu börjar hon iaf bli stor!

Med risk att låta tjatig så måste jag säga att Dagmar är otroligt duktig på valpkursen! Återigen blev jag förvånad över hur bra hon lyssnade och sökte kontakt med mig trots att det var nio andra hundar i samma rum. Hon till och med "bad om lov" om att få gå fram till andra hundar, vilket kändes alldeles osannolikt! Nu är ju hon visserligen rejält mycket äldre än många av de andra valparna, men som matte måste jag få känna mig lite stolt ändå. :) Och faktiskt så tyckte även kursledaren att hon var superduktig, så det är inte bara jag som är subjektiv...

Nu ska jag borsta pälsen och klippa klorna. Får se om det går lika bra som sist.. Håll tummarna!

... att äntligen förklara Dagmar rumsren. I helgen hände inte en enda olycka i stugan i Hudiksvall och hemma går hon fram till trappan när det är dags. Så även fast hon kissar och bajsar hej-vilt inne hos mamma  och pappa så tänker jag dra slutsatsen att hon äntligen blivit rumsren. Visst sker det olyckor även hemma hos oss, men då beror det helt och hållet på mig. Har kommit på att det förmodligen är så att hon går fram till trappan hemma hos mina föräldrar också, men att det inte är någon som ser henne för där är lägenheten så stor att man inte kan ha koll på henne var man än är, vilket man kan hemma hos mig. Så det är nog så att hon helt enkelt ger upp - här är det ingen som kommer och tar ut en minsann, lika bra att kissa på mattan! :)
Vi får helt enkelt se till att bli bättre på att hålla ett öga på trappområdet i fortsättningen.

För övrigt så var helgen i Hudiksvall helt underbar. Det var jättefint där uppe, trots dåligt väder. Vi bodde på en mysig camping bredvid en vacker sjö och det fanns ett elljusspår i skogen precis bredvid. Så vi har haft en bra helg! Men vi är allt lite trötta nu... Om två veckor börjar valpkursen i Kristinehamn så nu ska vi vila upp oss inför det. Eller nej förresten, vi ska ligga i hårdträning. Framförallt ska vi träna hundmöten, för det har vi lite problem med. Önska oss lycka till! :)

Usch vad jag är förkyld. Jag hostar som en galning och snörvlar mellan hostningarna. Idag är jag hemma från jobbet, och jag har kommit på att det är svårt att vara hundägare när man är sjuk. Jag kan ju inte gå ut med henne, för om jag rör mig så hostar jag ihjäl mig. Men man kan ju vara glad att det är en liten pomeranian man har, och inte en tollare eller border collie eller nåt annat krävande. För Dagmar funkar det fint att bara bli utsläppt i trädgården så hon får härja lite och senare idag ska grannen Sofie ta ut henne på en liten runda, så det går nog bra det här.

Nu har jag anmält mig till en valpkurs i Kristinehamn också. Den drar igång 20 oktober och det ska verkligen bli kul! Längtar efter att få lära mig massa nytt och få lite tips och goda råd.
Men det är om några veckor det. Nu ska jag sätta på en film och kurera mig i soffan medan Daggisen sover på golvet bredvid.

Är visst inte så bra på det här med att uppdatera bloggen... Men å andra sidan har jag inte direkt något intressant att skriva om heller för det mesta. Idag har jag dock lite uppdateringsmaterial att förgylla er vardag med!

I tisdags var vi på återbesök hos veterinären och, tack och lov, vi är äntligen av med skabben! Det behövdes bara fyra veterinärbesök... Men kändes väldigt skönt att höra att öronen ser helt rena ut nu iaf. Stackars Dagmar kan äntligen leva ett kli-fritt liv.

När vi ändå pratar hälsa kan jag tillägga att nu är det tandbyte på G här. Snart har hon två rader tänder, men valptänderna sitter väldigt löst så jag hoppas de lossnar snart. Men det får nog bli ett telefonsamtal till expertfaster Karin för att få lite råd. Jag vill ju inte vänta för länge så att de nya tänderna blir sneda. Sånt där är så svårt, när man aldrig haft hund tidigare. Man vet ju helt enkelt inte hur det ska se ut, eller vara.

Sist jag skrev praktiskt taget lovade jag ju att jag skulle ha en rumsren hund nästa gång jag skrev. Hur har det då gått med det.. Nja, man kan väl säga som så att det är en av anledningarna till den dåliga uppdateringen den sista tiden. Jag har helt enkelt väntat på att jag ska kunna skriva att: "Nu är Dagmar rumsren!". Men, den som väntar på något gott... I Särna var hon, som väntat, helt rumsren. Vi var också en kort sväng i Falun och även där gick det väldigt bra, även om hon kissade på Sebastians dörr/dörrmatta en gång (misstänker att hon stått vid dörren och påkallat uppmärksamhet ett tag men inte fått nån och att hon då kissade så nära utomhus hon kunde. Mitt fel med andra ord.), men så kom vi hem till mina föräldrars hus och där är hon låååångt ifrån rumsren. Hemma hos mig har det bara skett en olycka, för där går hon fram till trappan som leder ner till ytterdörren när det är dags, men hos mina föräldrar fungerar det inte alls. Så därför känner jag att det är en överdrift att säga att jag har lyckats med detta...

Något jag däremot har lyckats med är att lära Dagmar en hel del annat. Hon är riktigt duktig på "ligg", "kom" och numera också "stanna". "Sitt" kan hon så klart också, men hon har fortfarande en tendens att lägga sig ner efter ett tag. Så det tränar vi på nu och även att stabilisera övriga kommandon mer, så att hon ligger kvar tills jag säger att hon får resa sig osv. Men hon är riktigt duktig redan faktiskt.

För övrigt har jag haft mitt första hundfria dygn sedan jag fick Dagmar. Syster Anna tog med henne på en minisemester till Töcksfors över en natt, och jag tänkte: "Härligt att kunna sova lite längre innan jobbet!". Men, jag har tydligen blivit så van att ha hund att min biologiska klocka inte alls tyckte att jag skulle få sova en halvtimme extra... Dessutom gick jag hela dagen och tänkte: "Men Gud, jag har glömt Dagmar!". Så kan det gå. Tänk vad man vänjer sig snabbt.

Oj, blev ett långt inlägg det här... Men ni får se det som kompensation för det långa uppehållet. :)

Måste bara berätta om två stora framsteg som Dagmar gjort den senaste tiden. För det första så har hon ända sen jag fick hem henne varit ursinnig på dammsugaren när jag dammsugit. Hon har sprungit efter munstycket och skällt som besatt, vilket har varit jättejobbigt. Eftersom jag bor ensam med henne har jag haft svårt att träna bort det här beteendet, men så en dag var vi hemma hos mamma, pappa och syster Anna när de städade. Då bad jag Anna att bara fortsätta dammsuga som vanligt, vad Dagmar än gjorde och så ställde jag med bredvid med godis i handen och så fort Dagmar gjorde en ansats att flyga på dammsugaren sa jag "ah-ah" mycket bestämt. Lyssnade hon fick godis och beröm. Så där höll jag på i kanske två minuter, sen var det som en helt annan hund som stod framför mig: tyst och stilla iakttog hon Anna när hon dammsög! Helt fantastiskt skönt. Blev så stolt! En vecka senare kom det ultimata testet - jag skulle dammsuga själv här hemma. Hon började lite som hon brukar, men nu räckte det med att jag sa "ah-ah" så gav hon sig, och efter några upprepningar av detta så stod hon tyst och stilla och tittade på. Och jag som varit rädd att hon var en av alla för-evigt-dammsugar-hatande hundar! Så lätt fixat var det. :)
Framsteg nummer två är att vi har haft hela två rumsrena dagar!! Känns så otroligt skönt! Äntligen liksom.
Idag åker jag och Dagmar upp till stugan i Särna och när vi var där sist så fattade hon kissa-och-bajsa-ute-galoppen eftersom dörren leder direkt ut till gräsmattan. Här hemma är det ju massa krångliga trappor och så. Så nu hoppas jag på att jag ska lyckas befästa rumsrenheten ordentligt i stugan och att det håller i sig när vi kommer tillbaka! Håll tummarna för oss.

Veterinärbesöket igår gick bra, och Dagmar fick massor med beröm för att hon satt så stilla när de tittade henne i öronen och klämde på henne överallt. Tro fasen det, så mycket som hennes öron har blivit tittade i under hennes korta liv! :) Tyvärr var det ju som jag trodde: skabbe är tillbaka. Eller, den har snarare aldrig försvunnit helt. Men eftersom det här var tredje gången vi var hos veterinären för samma problem så fick vi nu en riktig dunderkur med två mediciner, dels en spot-on-lösning, dels örondroppar. Så nu ska vi väl bli av med de små parasiterna, hoppas jag!

Annars är det i alla fall bra med Dagmar. Jag har anmält oss till en valpkurs som skulle börja i slutet av augusti, men har inte fått besked om startdatum än. Jag träffade en tjej som rekommenderade just den här kursen, men igår när vi var hos veterinären så gick jag och Dagmar förbi det stället, som också är ett hunddagis. Precis då gick personalen ut med hundarna och en av dem tokvrålade åt en av vovvarna: "MOOOOAAAAA!! GEE DIIG!!". Kollade på hemsidan och såg att det är den tjejen vi ska ha som instruktör.. Så det kändes lite sådär.... Vad hände med mjuka metoder?? Jag hoppas hon hade en dålig dag bara och att det inte är det valpkursen går ut på..

Nu har Dagmar lärt sig tre nya kommandon. De är verkligen inte befästa än, men hon har fattat vad de betyder iaf. Har lärt henne att sitta ner och stanna kvar när jag backar med godisen i handen och att hon inte får komma förrän hon får nytt kommando, och hon har lärt sig "hopp upp" och "hopp ner". Hon har nämligen inte bara lärt sig att hoppa upp i soffan, utan vågade idag hoppa ner från den för första gången. Hittills har hon varit väldigt rädd för att hoppa ner från saker, men nu kanske vi hade ett genombrott. :)

Idag har jag och Dagmar varit och hälsat på hos en lite tibbe-valp som är lika gammal som Dagmar. Fifi heter hon och jösses vad de två leker fint! Och vad de leker vilt! Hur kul som helst tycker båda två, och jag och matte Anita också. Tyvärr glömde jag ta med kameran, så det finns inga bilder på de två sötnosarna. Nästa gång ska jag försöka komma ihåg för de är så himla söta tillsammans. Fifi har världens underbett och när hon tuggar på godis ser det jätteroligt ut! Supersöt är hon!

Imorrn bär det av till veterinären igen - för TREDJE gången! Dagmar har börjat klia sig i öronen igen och jag börjar undra om vi någonsin kommer bli av med den där skabben... Fast nu är öronen helt rena, så det kanske är en öroninflammation eller nåt annat. Men väldigt irriterande iaf! Där ryker väl en tusenlapp till... Nåja, hoppas det funkar nu iaf.

Häromdagen vägde jag Dagmar och vågen visade 1,7 kg. Och som jag skrev tidigare har hon lärt sig att hoppa upp i soffan själv. Valppälsen är definitivt på väg av (till mammas stora förtret) och två tänder saknas i underkäken.. Summa summarum: min bebis börjar bli stor. Det känns verkligen skönt, även om jag kommer sakna att ha en pytteliten skrutt att ta hand om. Men mest känns det underbart! :)