Min hund Dagmar

När jag vaknade i morse var jag jätteseg och trött. Jag tvingade mig själv att gå ut med Dagmar och tog för första gången på evigheter med klickern ut. På promenaderna brukar jag annars alltid köra klickerträning utan klicker, men idag tänkte jag att jag kanske kunde hitta på något roligt längst vägen. Och om jag gjorde! Vi körde tre stycken shapingpass och jösses vad kul det var! Hon börjar verkligen bli repetitionsklok nu.

Första passet var att omvända en superläskig plasttejp (ni vet typ sån där som polisen spärrar av med, fast för byggarbetsplatser) till något positivt. Först vågade hon sig inte ens fram utan hoppade bara runt livrädd. Så började jag klicka för att hon tog ett steg fram mot den och plötsligt vågade hon nosa på den. Massor med beröm och godis. Vi upprepade det här några gånger och hon fattade väldigt snabbt vad hon skulle göra för att få godisen. Sen ökade jag kriterierna - hon var tvungen att göra något mer än bara nosa. Det fattade hon också jättesnabbt och började krafsa på det "livsfarliga" bandet. Och vips var det inte läskigt längre, trots att det rörde på sig. Det går så himla snabbt att klassiskt betinga om någonting om man bara vill. På platsen vi var fanns det flera såna här band så jag körde en runda och klicka dem allihop. Till slut började hon aktivt söka sig till plastbanden - hon visste ju att de betydde belöning! :)

Den andra grejen jag shejpade fram var att ställa sig med ena tassen på en liten träpåle som var ca 1,5 cm i diameter. Den var nedslagen i marken och stack bara upp ca 5 cm. Jag hade egentligen inget mål med passet utan tänkte bara fånga det hon hittade på. Började med att klicka för att hon visade pålen intresse genom att nosa på den. Kunde redan efter två klick öka kriteriet till att hon skulle hitta på något annat. Då satte hon raskt upp ena tassen på den - bra! Klick och belöning! Hon upprepade det här några ggr, sen väntade jag på något nytt igen. Då lade hon all vikt på den tassen som stod på pålen och lyfte den andra tassen i luften. Jättefint! Så duktigt! Sen gav jag mig, nöjd med min frishejping. :)

Fast jag kunde inte hålla mig särskilt länge. Det var ju så roligt. Vi gick förbi några gula plaströr som stack upp ur marken i ena änden. Den andra änden var lös, men hade liksom fallit ner mot marken så att röret bildade en båge. Jag började med den största och mitt mål var att hon skulle gå under bågen, fram och tillbaka. Klick för nosande på röret, sen väntade jag. Hon krafsade då lite på den, vilket gjorde att den rörde sig och hon blev skitskraj. Men till min stora förvåning vågade hon sig på ännu ett krafs, och när hon insåg att inget farligt hände blev hon tuffare. Hon fick dock aldrig något klick för krafsandet, så då fick hon ju testa något annat. Hon stack huvudet under bågen och vips - klick och belöning! Då testade hon att springa igenom och då blev matte överlycklig! Efter det här gick jag vidare till en mindre båge och det klarade hon direkt. Efter några repetitioner gick jag till en jätteliten båge. Den var så liten att hon skulle bli tvungen att krypa under den. Det här var lite svårare. Man såg på henne att hon visste vad hon skulle göra, men det var lite läskigt... Men, till slut gick det! Och efter några repetitioner gjorde hon det helt utan tvekan!

Så himla roligt att göra såna här små, helt onödiga tricks! Det är verkligen givande att lära sin hund göra såna saker helt utan att visa den vad den ska göra. Behöver jag säga att jag är grymt nöjd över början på dagen?! :)


Hur lär man en hund detta genom att locka med en godbit? :)

Hunden på bilden är Shejpa, från Klickerklok, där bilden också kommer från.

Jag är rädd att operation "Bota skotträdslan" inte kommer att fungera.. Jag har redan nu höjt volymen rätt mycket och hon reagerar inte för fem öre. Känns som att det är som många säger: det är trycket när det smäller hon blir rädd för, inte själva ljudet. Och då kommer det ju inte leda någon vart att spela upp ljudet bara. Men jag tänker fortsätta köra den här ljudfilen och höja mer och mer tills det är olidligt högt. Kanske, kanske blir det någon liten skillnad.
Tänker hur som helst skaffa lugnande åt henne inför nyårsafton.


Så här gött sover hon medans jag försöker träna hennes skotträdsla...

Foto: Anna Moll

Inshejpat "sitt fint". Kan dock tänkas att jag lägger lite krut på att shejpa fram högre tassar... Om jag orkar. :)
Har inte lagt något kommando på detta än, utan det är ett frivilligt beteende. Nu vill jag ha förslag på vad jag kan ha som kommando! Jag vill inte ha "sitt fint", utan något roligare! Tex en fråga eller något sånt... Lämna en kommentar med ditt förslag vettja!

Kursen hos Fanny och Thomas på Klickerklok var verkligen jättegivande och jag lärde mig mycket nytt. Själva grejen "shaping" hade jag ju rätt bra koll på, men det var mycket annat runt kring som jag inte visste eller tänkte på. Bland det första jag lärde mig var att jag har rätt dåliga mekaniska färdigheter. Jag är helt enkelt inte så bra på att ha koll på mina händer och snabbt klicka och snabbt vara framme med godis. Jag fumlar en hel del när det gäller detta. Sen en annan viktig grej är belöningsplaceringen. Jag har hittills alltid belönat rakt framifrån eller kastat på golvet, men om man belönar hunden i rätt position så blir ju det hela mycket tydligare. Tex, om man lär hunden att frysa nosen mot höften, så ger man godisen vid höften. Då blir det mycket tydligare för hunden.
Sedan har jag insett att det är viktigt att tänka i förkunskaper - vad kan hunden och/eller jag sedan tidigare som kan vara bra för det nya momentet? Som idag när jag shapade fram "sitt fint" så är ju en förkunskap att Dagmar har ett frivilligt "sitt" och även att hon kan "vinka". Jag lärde mig också att man kan börja lära in ett nytt moment i en annan position än hunden ska ha när momenten är färdigshejpat. Man kan alltså börja i ligg när man ska lära in tex "nos mot tass", för då blir det enklare för hunden när den sedan står upp.
Jag insåg också värdet av att integrera lek i shapingträningen. Vi körde 3-4 belöningar och sedan lek i några sekunder, sedan 3-4 belöningar igen. Och korta pass - 3 minuters träning (inkl. lekpauser) och sedan en längre paus, då man dessutom utvärderade passet och planerade inför nästa. Detta var oerhört effektivt!!
Men det allra bästa jag lärde mig på kursen var nog ändå "omvänd lockning". Detta använder man sig av när beteendet är framshejpat, men man vill lära hunden att fortsätta beteendet en längre stund. Man har då godis i handen och så länge hunden gör rätt så håller man handen öppen så att hunden kan se godiset. Bryter den beteendet stänger man handen illa kvickt. Så länge hunden gör rätt så ger man den godis ur den öppna handen med jämna mellanrum. Detta var supereffektivt och Dagmar fattade poängen direkt! Jag använde det förut när jag shejpade fram "sitt fint".

Jag lärde mig mycket mer än detta, men blogginlägg ska ju vara korta sägs det och det här är redan alldeles för långt för att någon ska orka läsa igenom det. Men, jag skriver faktiskt mest här för min egen skull. Stort tack dock till er trogna läsare där ute! :)

Nu är vi nyss hemkomna från en fantastisk dag på älven. Jag och fem andra tjejer bestämde oss för att hyra kanoter och tillbringa dagen på vattnet. Dagmar fick efter moget övervägande följa med. Jag var jättenervös för att hon skulle tycka att det var läskigt och bli rädd, men hon var hur cool som helst och verkligen njöt av färden! På vägen uppströms i början satt hon bara stilla i kanoten och jag började tro att hon inte tyckte om det, men så plötsligt klättrade hon upp och ställde sig med framtassarna över kanotkanten och stod där och kollade sig omkring. Och självklart hade hon flytväst på sig, annars hade hon inte fått vara med! Vi hade det iaf hur bra som helst, båda två. Och nu är vi båda två dödströtta. Dagmar har lagt sig på en filt som låg i en hög i soffan och sover som en stock. Min kropp är alldels öm (undrar hur det känns imorrn?!?) och jag skulle egentligen också vilja lägga mig och sova. Men det ska diskas och plockas i ordning här och så ska man väl äta något idag också antar jag. Så sömn får det bli först ikväll. :)



I lördags hade vi vår hundträff - och den blev superlyckad! Jag tror att nästan alla frågade om vi skulle ha någon mer träff och vi bestämde att vi ska det, fast den kommer nog inte bli lika uppstyrd. I lördags höll jag i klickerintroduktion och rallylydnadsintroduktion och min kompis Linnéa, som är veterinärstudent, höll föredrag om virus och vaccinationer. Efter allt detta var det fri lek för vovvarna, de små för sig och de stora för sig. Men tror ni jag höll på att dö när sheltien Teja (Dagmars bästis) sätter full fart rakt mot de stora hundarna - och Dagmar följer så klart efter. Eller, egentligen höll jag på att dö först när en bernen sennen började jaga Dagmar. DÅ hade jag j*vligt hög puls kan jag säga! Men som tur är så är hon ju mycket kvickare än de stora hundarna, så bamsehunden hann aldrig i kapp. Pju. Det hade kunnat gå riktigt illa!!! Men efter det höll Teja och Dagmar sig i närheten av oss och de två mopsarna Stig och Saga. Saga går på agilityn och Dagmar leker väldigt bra med henne också.

Imorrn är det äntligen dags för shapingkursen hos Klickerklok. Det ska bli grymt spännande! Det är två heldagar, så vi åker tidigt imorrn bitti och sen sover vi på vandrarhemmet på Boda Borg i Karlskoga. Vi kommer hem på onsdag kväll, förmodligen svintrötta och fullpumpade med ny kunskap!

Ska förresten försöka få tag på bilder från hundträffen och ladda upp så fort jag får dem. Kanotbilder bjuder jag på nedan! 

Alla bilder av Elinor Hägg